Psalms 9
1 Unto the end. For the secrets of the Son. A Psalm of David. I will confess to you, Lord, with my whole heart. I will recount all your wonders.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will rejoice and exult in you. I will sing a psalm to your name, O Most High.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 For my enemy will be turned back. They will be weakened and perish before your face.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For you have accomplished my judgment and my cause. You have sat upon the throne that judges justice.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 You have rebuked the Gentiles, and the impious one has perished. You have deleted their name in eternity and for all generations.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 The spears of the enemy have failed in the end, and their cities, you have destroyed. Their memory has perished with a loud noise.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 But the Lord remains in eternity. He has prepared his throne in judgment.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And he will judge the whole world in equity. He will judge the people in justice.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 And the Lord has become a refuge for the poor, a helper in opportunity, in tribulation.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And may they hope in you, who know your name. For you have not abandoned those seeking you, Lord.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing a psalm to the Lord, who dwells in Zion. Announce his study among the Gentiles.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 Because of those who yearned for their blood, he has remembered them. He has not forgotten the cry of the poor.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Have mercy on me, Lord. See my humiliation from my enemies.
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 You lift me up from the gates of death, so that I may announce all your praises at the gates of the daughter of Zion.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 I will exult in your salvation. The Gentiles have become trapped in the ruin that they made. Their foot has been caught in the same snare that they themselves had hidden.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The Lord will be recognized when making judgments. The sinner has been caught in the works of his own hands. (Pause)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For the poor will not be forgotten in the end. The patience of the poor will not perish in the end.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Rise up, Lord: do not let man be strengthened. Let the Gentiles be judged in your sight.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 O Lord, establish a lawgiver over them, so that the Gentiles may know that they are only men. (Pause)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
