Psalms 81
1 Unto the end. For the wine and oil presses. A Psalm of Asaph himself. Exult before God our helper. Sing joyfully to the God of Jacob.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Take up a psalm, and bring forth the timbrel: a pleasing Psalter with stringed instruments.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Sound the trumpet at the new moon, on the noteworthy day of your solemnity,
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 for it is a precept in Israel and a judgment for the God of Jacob.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 He set it as a testimony with Joseph, when he went out of the land of Egypt. He heard a tongue that he did not know.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 He turned the burdens away from his back. His hands had been a slave to baskets.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 You called upon me in tribulation, and I freed you. I heard you within the hidden tempest. I tested you with waters of contradiction.
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 My people, listen and I will call you to testify. If, O Israel, you will pay heed to me,
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 then there will be no new god among you, nor will you adore a foreign god.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 For I am the Lord your God, who led you out of the land of Egypt. Widen your mouth, and I will fill it.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 But my people did not hear my voice, and Israel was not attentive to me.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 And so, I sent them away, according to the desires of their heart. They will go forth according to their own inventions.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 If my people had heard me, if Israel had walked in my ways,
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 I would have humbled their enemies, as if it were nothing, and I would have sent my hand upon those who troubled them.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 The enemies of the Lord have lied to him, and their time will come, in every age.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 And he fed them from the fat of the grain, and he saturated them with honey from the rock.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
