Psalms 139
1 Unto the end. A Psalm of David. O Lord, you have examined me, and you have known me.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 You have known my sitting down and my rising up again.
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 You have understood my thoughts from afar. My path and my fate, you have investigated.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 And you have foreseen all my ways. For there is no word in my tongue.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Behold, O Lord, you have known all things: the newest and the very old. You have formed me, and you have placed your hand over me.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Your knowledge has become a wonder to me. It has been reinforced, and I am not able to prevail against it.
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Where will I go from your Spirit? And where will I flee from your face?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 If I assume my feathers in early morning, and dwell in the utmost parts of the sea,
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 even there, your hand will lead me forth, and your right hand will hold me.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 And I said: Perhaps darkness will overwhelm me, and the night will be my illumination, to my delight.
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 But darkness will not be impenetrable to you, and night will illuminate like the day: for just as its darkness is, so also is its light.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 For you have possessed my temperament. You have supported me from the womb of my mother.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 I will confess to you, for you have been magnified terribly. Your works are miraculous, as my soul knows exceedingly well.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 My bone, which you have made in secret, has not been hidden from you, and my substance is in accord with the lower parts of the earth.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Your eyes saw my imperfection, and all this shall be written in your book. Days will be formed, and no one shall be in them.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 But to me, O God, your friends have been greatly honored. Their first ruler has been exceedingly strengthened.
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 I will number them, and they will be more numerous than the sand. I rose up, and I am still with you.
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 O God, if only you would cut down sinners. You men of blood: depart from me.
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 For you say in thought: They will accept your cities in vain.
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Have I not hated those who hated you, Lord, and wasted away because of your enemies?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 I have hated them with a perfect hatred, and they have become enemies to me.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Examine me, O God, and know my heart. Question me, and know my paths.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 And see if there might be in me the way of iniquity, and lead me in the way of eternity.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
