Matthew 14
1 In that time, Herod the Tetrarch heard the news about Jesus.
I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
2 And he said to his servants: “This is John the Baptist. He has risen from the dead, and that is why miracles are at work in him.”
Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
3 For Herod had apprehended John, and bound him, and put him in prison, because of Herodias, the wife of his brother.
Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
4 For John was telling him, “It is not lawful for you to have her.”
Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
5 And though he wanted to kill him, he feared the people, because they held him to be a prophet.
Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
6 Then, on Herod’s birthday, the daughter of Herodias danced in their midst, and it pleased Herod.
När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
7 And so he promised with an oath to give her whatever she would ask of him.
Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
8 But, having been advised by her mother, she said, “Give me here, on a platter, the head of John the Baptist.”
Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
9 And the king was greatly saddened. But because of his oath, and because of those who sat at table with him, he ordered it to be given.
Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
10 And he sent and beheaded John in prison.
Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
11 And his head was brought on a platter, and it was given to the girl, and she brought it to her mother.
Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
12 And his disciples approached and took the body, and they buried it. And arriving, they reported it to Jesus.
Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
13 When Jesus had heard it, he withdrew from there by boat, to a deserted place by himself. And when the crowds had heard of it, they followed him on foot from the cities.
När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
14 And going out, he saw a great multitude, and he took pity on them, and he cured their sick.
Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
15 And when evening had arrived, his disciples approached him, saying: “This is a deserted place, and the hour has now passed. Dismiss the crowds, so that, by going into the towns, they may buy food for themselves.”
Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
16 But Jesus said to them: “They have no need to go. Give them something to eat yourselves.”
Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
17 They answered him, “We have nothing here, except five loaves and two fish.”
Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
18 He said to them, “Bring them here to me.”
Sade han: Tager mig dem hit.
19 And when he had ordered the multitude to sit down upon the grass, he took the five loaves and the two fish, and gazing up to heaven, he blessed and broke and gave the bread to the disciples, and then the disciples to the multitudes.
Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
20 And they all ate and were satisfied. And they took up the remnants: twelve baskets full of fragments.
Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
21 Now the number of those who ate was five thousand men, besides women and children.
Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
22 And Jesus promptly compelled his disciples to climb into the boat, and to precede him in crossing the sea, while he dismissed the crowds.
Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
23 And having dismissed the multitude, he ascended alone onto a mountain to pray. And when evening arrived, he was alone there.
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
24 But in the midst of the sea, the boat was being tossed about by the waves. For the wind was against them.
Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
25 Then, in the fourth watch of the night, he came to them, walking upon the sea.
Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
26 And seeing him walking upon the sea, they were disturbed, saying: “It must be an apparition.” And they cried out, because of fear.
Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
27 And immediately, Jesus spoke to them, saying: “Have faith. It is I. Do not be afraid.”
Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
28 Then Peter responded by saying, “Lord, if it is you, order me to come to you over the waters.”
Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
29 And he said, “Come.” And Peter, descending from the boat, walked over the water, so as to go to Jesus.
Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
30 Yet truly, seeing that the wind was strong, he was afraid. And as he began to sink, he cried out, saying: “Lord, save me.”
Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
31 And immediately Jesus extended his hand and took hold of him. And he said to him, “O little in faith, why did you doubt?”
Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
32 And when they had ascended into the boat, the wind ceased.
Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
33 Then those who were in the boat drew near and adored him, saying: “Truly, you are the Son of God.”
Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
34 And having crossed the sea, they arrived in the land of Genesaret.
Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
35 And when the men of that place had recognized him, they sent into all that region, and they brought to him all who had maladies.
Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
36 And they petitioned him, so that they might touch even the hem of his garment. And as many as touched it were made whole.
Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
