Job 27
1 Job also added to this, using figures of speech, and he said:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 As God lives, who has taken away my judgment, and the Almighty, who has led my soul to bitterness,
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 as long as my breath remains in me and the breath of God remains in my nostrils,
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 my lips will not speak iniquity, nor will my tongue devise lies.
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Far be it from me that I should judge you to be right, for, until I expire, I will not withdraw from my innocence.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 I will not forsake my justification, which I have just begun to grasp, for my heart does not find blame for me in my whole life.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Let the impious be as my enemy, and the sinful, as my adversary.
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 For what hope is there for the hypocrite, if he greedily plunders and God does not free his soul?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Will God pay attention to his cry, when anguish overcomes him?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Or will he take delight in the Almighty and call upon God at all times?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 I will teach you through the hand of God, what the Almighty holds, and I will not conceal it.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Behold, you know all this, and so why do you speak vain things without a reason?
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 This is the portion of the impious man with God, and the inheritance of the violent, which they will receive from the Almighty.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 If his sons should happen to increase, they will be for the sword, and his grandsons will not be satisfied with bread.
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 Whatever will remain of him will be buried in the ruins, and his widows will not weep.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 If he will amass silver as if it were dirt and fabricate garments as if they were clay,
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 then yes, he will gather, but the just will be clothed with it and the innocent will divide the silver.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 He has built his house like a moth, and he has made a makeshift shelter like a sentry.
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 When he falls asleep, the rich man will leave him with nothing; he will open his eyes and find nothing.
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Destitution will surround him like water; a storm will overwhelm him in the night.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 A burning wind will pick him up and carry him away, and, like a whirlwind, it will rush him from his place.
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 And it will hurl over him and will not spare him; fleeing from its power, he will go into exile.
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 He will clasp his hands over himself, and he will hiss at himself, while considering his situation.
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
