James 1
1 James, servant of God and of our Lord Jesus Christ, to the twelve tribes of the dispersion, greetings.
Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
2 My brothers, when you have fallen into various trials, consider everything a joy,
Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
3 knowing that the proving of your faith exercises patience,
och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
4 and patience brings a work to perfection, so that you may be perfect and whole, deficient in nothing.
Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
5 But if anyone among you is in need of wisdom, let him petition God, who gives abundantly to all without reproach, and it shall be given to him.
Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6 But he should ask with faith, doubting nothing. For he who doubts is like a wave on the ocean, which is moved about by the wind and carried away;
Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7 then a man should not consider that he would receive anything from the Lord.
En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
8 For a man who is of two minds is inconstant in all his ways.
en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9 Now a humble brother should glory in his exaltation,
Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
10 and a rich one, in his humiliation, for he will pass away like the flower of the grass.
Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11 For the sun has risen with a scorching heat, and has dried the grass, and its flower has fallen off, and the appearance of its beauty has perished. So also will the rich one wither away, according to his paths.
Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12 Blessed is the man who suffers temptation. For when he has been proven, he shall receive the crown of life which God has promised to those who love him.
Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13 No one should say, when he is tempted, that he was tempted by God. For God does not entice toward evils, and he himself tempts no one.
Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14 Yet truly, each one is tempted by his own desires, having been enticed and drawn away.
Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15 Thereafter, when desire has conceived, it gives birth to sin. Yet truly sin, when it has been consummated, produces death.
Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16 And so, do not choose to go astray, my most beloved brothers.
Faren icke vilse, mina älskade bröder.
17 Every excellent gift and every perfect gift is from above, descending from the Father of lights, with whom there is no change, nor any shadow of alteration.
Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
18 For by his own will he produced us through the Word of truth, so that we might be a kind of beginning among his creatures.
Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
19 You know this, my most beloved brothers. So let every man be quick to listen, but slow to speak and slow to anger.
Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
20 For the anger of man does not accomplish the justice of God.
Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
21 Because of this, having cast away all uncleanness and an abundance of malice, receive with meekness the newly-grafted Word, which is able to save your souls.
Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
22 So be doers of the Word, and not listeners only, deceiving yourselves.
Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
23 For if anyone is a listener of the Word, but not also a doer, he is comparable to a man gazing into a mirror upon the face that he was born with;
Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24 and after considering himself, he went away and promptly forgot what he had seen.
när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
25 But he who gazes upon the perfect law of liberty, and who remains in it, is not a forgetful hearer, but instead a doer of the work. He shall be blessed in what he does.
Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
26 But if anyone considers himself to be religious, but he does not restrain his tongue, but instead seduces his own heart: such a one’s religion is vanity.
Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
27 This is religion, clean and undefiled before God the Father: to visit orphans and widows in their tribulations, and to keep yourself immaculate, apart from this age.
En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
