Hebrews 3

1 Therefore, holy brothers, sharers in the heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our confession: Jesus.

Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,

2 He is faithful to the One who made him, just as Moses also was, with his entire house.

huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var "trogen i hela hans hus".

3 For this Jesus was considered worthy of greater glory than Moses, so much so that the house which he has built holds a greater honor than the former one.

Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.

4 For every house is built by someone, but God is the One who has created all things.

Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.

5 And certainly Moses was faithful, with his entire house, like any servant, as a testimony to those things that would soon be said.

Och väl var Moses "trogen i hela hans hus", såsom "tjänare", till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

6 Yet truly, Christ is like a Son in his own house. We are that house, if we firmly retain the faithfulness and the glory of hope, even unto the end.

men Kristus var trogen såsom "son", en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

7 Because of this, it is just as the Holy Spirit says: “If today you hear his voice,

Så säger den helige Ande: "I dag, om I fån höra hans röst,

8 harden not your hearts, as in the provocation, the very day of temptation, in the desert,

mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

9 where your fathers tested me, even though they had seen and examined my works for forty years.

där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

10 For this reason, I was enraged against this generation, and I said: They always wander astray in heart. For they have not known my ways.

Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.

11 So it is as I swore in my wrath: They shall not enter into my rest!”

Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila."

12 Be cautious, brothers, lest perhaps there may be, in any of you, an evil heart of unbelief, turning aside from the living God.

Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

13 Instead, exhort one another every day, while it is still called ‘today,’ so that none of you may become hardened through the falseness of sin.

utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter "i dag", på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

14 For we have been made participants in Christ. This is only so, if we firmly retain the beginning of his substance, even unto the end.

Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

15 For it has been said: “If today you hear his voice, harden not your hearts, in the same manner as in the former provocation.”

När det nu säges: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig",

16 For some of those listening did provoke him. But not all of these had set forth from Egypt through Moses.

vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?

17 So against whom was he angry for forty years? Was it not those who had sinned, whose dead bodies lay prostrate in the desert?

Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de "vilkas kroppar föllo i öknen"?

18 But to whom did he swear that they would not enter into his rest, except to those who were incredulous?

Och vilka gällde den ed som han svor, att de "icke skulle komma in i hans vila", vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

19 And so, we perceive that they were not able to enter because of unbelief.

Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.