Galatians 3
1 O senseless Galatians, who has so fascinated you that you would not obey the truth, even though Jesus Christ has been presented before your eyes, crucified among you?
I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
2 I wish to know only this from you: Did you receive the Spirit by the works of the law, or by the hearing of faith?
Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?
3 Are you so foolish that, though you began with the Spirit, you would now end with the flesh?
Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?
4 Have you been suffering so much without a reason? If so, then it is in vain.
Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?
5 Therefore, does he who distributes the Spirit to you, and who works miracles among you, act by the works of the law, or by the hearing of the faith?
Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
6 It is just as it was written: “Abraham believed God, and it was reputed to him unto justice.”
i enlighet med det ordet: "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet"?
7 Therefore, know that those who are of faith, these are the sons of Abraham.
Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.
8 Thus Scripture, foreseeing that God would justify the Gentiles by faith, foretold to Abraham: “All nations shall be blessed in you.”
Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: "I dig skola alla folk varda välsignade."
9 And so, those who are of faith shall be blessed with faithful Abraham.
Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.
10 For as many as are of the works of the law are under a curse. For it has been written: “Cursed is everyone who does not continue in all the things that have been written in the book of the Law, so as to do them.”
Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: "Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter."
11 And, since in the law no one is justified with God, this is manifest: “For the just man lives by faith.”
Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: "Den rättfärdige skall leva av tro."
12 But the law is not of faith; instead, “he who does these things shall live by them.”
Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: "Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem."
13 Christ has redeemed us from the curse of the law, since he became a curse for us. For it is written: “Cursed is anyone who hangs from a tree.”
Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: "Förbannad är var och en som är upphängd på trä."
14 This was so that the blessing of Abraham might reach the Gentiles through Christ Jesus, in order that we might receive the promise of the Spirit through faith.
Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
15 Brothers (I speak according to man), if a man’s testament has been confirmed, no one would reject it or add to it.
Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
16 The promises were made to Abraham and to his offspring. He did not say, “and to descendents,” as if to many, but instead, as if to one, he said, “and to your offspring,” who is Christ.
Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans "säd". Det heter icke: "och åt dem som komma av din säd", såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: "och åt din säd", vilken är Kristus.
17 But I say this: the testament confirmed by God, which, after four hundred and thirty years became the Law, does not nullify, so as to make the promise empty.
Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.
18 For if the inheritance is of the law, then it is no longer of the promise. But God bestowed it to Abraham through the promise.
Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.
19 Why, then, was there a law? It was established because of transgressions, until the offspring would arrive, to whom he made the promise, ordained by Angels through the hand of a mediator.
Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att "säden" skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.
20 Now a mediator is not of one, yet God is one.
Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.
21 So then, was the law contrary to the promises of God? Let it not be so! For if a law had been given, which was able to give life, truly justice would be of the law.
Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.
22 But Scripture has enclosed everything under sin, so that the promise, by the faith of Jesus Christ, might be given to those who believe.
Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.
23 But before the faith arrived, we were preserved by being enclosed under the law, unto that faith which was to be revealed.
Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.
24 And so the law was our guardian in Christ, in order that we might be justified by faith.
Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.
25 But now that faith has arrived, we are no longer under a guardian.
Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
26 For you are all sons of God, through the faith which is in Christ Jesus.
Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
27 For as many of you as have been baptized in Christ have become clothed with Christ.
ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.
28 There is neither Jew nor Greek; there is neither servant nor free; there is neither male nor female. For you are all one in Christ Jesus.
Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
29 And if you are Christ’s, then are you the offspring of Abraham, heirs according to the promise.
Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.
