Ecclesiastes 3
1 All things have their time, and all things under heaven continue during their interval.
Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
2 A time to be born, and a time to die. A time to plant, and a time to pull up what was planted.
Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
3 A time to kill, and a time to heal. A time to tear down, and a time to build up.
Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
4 A time to weep, and a time to laugh. A time to mourn, and a time to dance.
Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
5 A time to scatter stones, and a time to gather. A time to embrace, and a time to be far from embraces.
Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
6 A time to gain, and a time to lose. A time to keep, and a time to cast away.
Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
7 A time to rend, and a time to sew. A time to be silent, and a time to speak.
Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
8 A time of love, and a time of hatred. A time of war, and a time of peace.
Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
9 What more does a man have from his labor?
Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
10 I have seen the affliction that God has given to the sons of men, in order that they may be occupied by it.
Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
11 He has made all things good in their time, and he has handed over the world to their disputes, so that man may not discover the work which God made from the beginning, even until the end.
Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
12 And I realize that there is nothing better than to rejoice, and to do well in this life.
Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
13 For this is a gift from God: when each man eats and drinks, and sees the good results of his labor.
Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
14 I have learned that all the works which God has made continue on, in perpetuity. We are not able to add anything, nor to take anything away, from those things which God has made in order that he may be feared.
Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
15 What has been made, the same continues. What is in the future, has already existed. And God restores what has passed away.
Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
16 I saw under the sun: instead of judgment, impiety, and instead of justice, iniquity.
Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
17 And I said in my heart: “God will judge the just and the impious, and then the time for each matter shall be.”
Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
18 I said in my heart, about the sons of men, that God would test them, and reveal them to be like wild animals.
Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
19 For this reason, the passing away of man and of beasts is one, and the condition of both is equal. For as a man dies, so also do they die. All things breathe similarly, and man has nothing more than beast; for all these are subject to vanity.
Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
20 And all things continue on to one place; for from the earth they were made, and unto the earth they shall return together.
Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
21 Who knows if the spirit of the sons of Adam ascend upward, and if the spirit of the beasts descend downward?
Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
22 And I have discovered nothing to be better than for a man to rejoice in his work: for this is his portion. And who shall add to him, so that he may know the things that will occur after him?
Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
