Acts 7
1 Then the high priest said, “Are these things so?”
Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?»
2 And Stephen said: “Noble brothers and fathers, listen. The God of glory appeared to our father Abraham, when he was in Mesopotamia, before he stayed in Haran.
Då sade han: »Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
3 And God said to him, ‘Depart from your country and from your kindred, and go into the land that I will show to you.’
och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
4 Then he went away from the land of the Chaldeans, and he lived at Haran. And later, after his father was dead, God brought him into this land, in which you now dwell.
Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
5 And he gave him no inheritance in it, not even the space of one step. But he promised to give it to him as a possession, and to his offspring after him, though he did not have a son.
Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
6 Then God told him that his offspring would be a settler in a foreign land, and that they would subjugate them, and treat them badly, for four hundred years.
Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
7 ‘And the nation whom they will serve, I will judge,’ said the Lord. ‘And after these things, they shall depart and shall serve me in this place.’
'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
8 And he gave him the covenant of circumcision. And so he conceived Isaac and circumcised him on the eighth day. And Isaac conceived Jacob, and Jacob, the twelve Patriarchs.
Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
9 And the Patriarchs, being jealous, sold Joseph into Egypt. But God was with him.
Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
10 And he rescued him from all his tribulations. And he gave him grace and wisdom in the sight of Pharaoh, the king of Egypt. And he appointed him as governor over Egypt and over all his house.
och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
11 Then a famine occurred in all of Egypt and Canaan, and a great tribulation. And our fathers did not find food.
Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
12 But when Jacob had heard that there was grain in Egypt, he sent our fathers first.
Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
13 And on the second occasion, Joseph was recognized by his brothers, and his ancestry was made manifest to Pharaoh.
Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
14 Then Joseph sent for and brought his father Jacob, with all his kindred, seventy-five souls.
Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
15 And Jacob descended into Egypt, and he passed away, and so did our fathers.
Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
16 And they crossed over into Shechem, and they were placed in the sepulcher which Abraham bought for a sum of money from the sons of Hamor, the son of Shechem.
Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
17 And when the time of the Promise that God had revealed to Abraham drew near, the people increased and were multiplied in Egypt,
Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
18 even until another king, who did not know Joseph, rose up in Egypt.
till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
19 This one, encompassing our kindred, afflicted our fathers, so that they would expose their infants, lest they be kept alive.
Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
20 In the same time, Moses was born. And he was in the grace of God, and he was nourished for three months in the house of his father.
Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
21 Then, having been abandoned, the daughter of Pharaoh took him in, and she raised him as her own son.
sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
22 And Moses was instructed in all the wisdom of the Egyptians. And he was mighty in his words and in his deeds.
Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
23 But when forty years of age were completed in him, it rose up in his heart that he should visit his brothers, the sons of Israel.
Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
24 And when he had seen a certain one suffering injury, he defended him. And striking the Egyptian, he wrought a retribution for him who was enduring the injury.
När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
25 Now he supposed that his brothers would understand that God would grant them salvation through his hand. But they did not understand it.
Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
26 So truly, on the following day, he appeared before those who were arguing, and he would have reconciled them in peace, saying, ‘Men, you are brothers. So why would you harm one another?’
Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
27 But he who was causing the injury to his neighbor rejected him, saying: ‘Who has appointed you as leader and judge over us?
Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
28 Could it be that you want to kill me, in the same way that you killed the Egyptian yesterday?’
Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
29 Then, at this word, Moses fled. And he became a foreigner in the land of Midian, where he produced two sons.
Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
30 And when forty years were completed, there appeared to him, in the desert of Mount Sinai, an Angel, in a flame of fire in a bush.
Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
31 And upon seeing this, Moses was amazed at the sight. And as he drew near in order to gaze at it, the voice of the Lord came to him, saying:
När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
32 ‘I am the God of your fathers: the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob.’ And Moses, being made to tremble, did not dare to look.
'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
33 But the Lord said to him: ‘Loosen the shoes from your feet. For the place in which you stand is holy ground.
Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
34 Certainly, I have seen the affliction of my people who are in Egypt, and I have heard their groaning. And so, I am coming down to free them. And now, go forth and I will send you into Egypt.’
Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
35 This Moses, whom they rejected by saying, ‘Who has appointed you as leader and judge?’ is the one God sent to be leader and redeemer, by the hand of the Angel who appeared to him in the bush.
Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
36 This man led them out, accomplishing signs and wonders in the land of Egypt, and at the Red Sea, and in the desert, for forty years.
Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
37 This is Moses, who said to the sons of Israel: ‘God will raise up for you a prophet like me from your own brothers. You shall listen to him.’
Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
38 This is he who was in the Church in the wilderness, with the Angel who was speaking to him on Mount Sinai, and with our fathers. It is he who received the words of life to give to us.
Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
39 It is he whom our fathers were not willing to obey. Instead, they rejected him, and in their hearts they turned away toward Egypt,
Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
40 saying to Aaron: ‘Make gods for us, which may go before us. For this Moses, who led us away from the land of Egypt, we do not know what has happened to him.’
och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
41 And so they fashioned a calf in those days, and they offered sacrifices to an idol, and they rejoiced in the works of their own hands.
Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
42 Then God turned, and he handed them over, to subservience to the armies of heaven, just as it was written in the Book of the Prophets: ‘Did you not offer victims and sacrifices to me for forty years in the desert, O house of Israel?
Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
43 And yet you took up for yourselves the tabernacle of Moloch and the star of your god Rephan, figures which you yourselves formed in order to adore them. And so I will carry you away, beyond Babylon.’
Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
44 The tabernacle of the testimony was with our fathers in the desert, just as God ordained for them, speaking to Moses, so that he would make it according to the form that he had seen.
Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
45 But our fathers, receiving it, also brought it, with Joshua, into the land of the Gentiles, whom God expelled before the face of our fathers, even until the days of David,
Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
46 who found grace before God and who asked that he might obtain a tabernacle for the God of Jacob.
Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
47 But it was Solomon who built a house for him.
Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
48 Yet the Most High does not live in houses built by hands, just as he said through the prophet:
Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
49 ‘Heaven is my throne, and the earth is my footstool. What kind of house would you build for me? says the Lord. And which is my resting place?
'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
50 Has not my hand made all these things?’
Min hand har ju gjort allt detta.'
51 Stiff-necked and uncircumcised in heart and ears, you ever resist the Holy Spirit. Just as your fathers did, so also do you do.
I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
52 Which of the Prophets have your fathers not persecuted? And they killed those who foretold the advent of the Just One. And you have now become the betrayers and murderers of him.
Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
53 You received the law by the actions of Angels, and yet you have not kept it.”
I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.»
54 Then, upon hearing these things, they were deeply wounded in their hearts, and they gnashed their teeth at him.
När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
55 But he, being filled with the Holy Spirit, and gazing intently toward heaven, saw the glory of God and Jesus standing at the right hand of God.
Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
56 And he said, “Behold, I see the heavens opened, and the Son of man standing at the right hand of God.”
Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.»
57 Then they, crying out with a loud voice, blocked their ears and, with one accord, rushed violently toward him.
Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
58 And driving him out, beyond the city, they stoned him. And witnesses placed their garments beside the feet of a youth, who was called Saul.
och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
59 And as they were stoning Stephen, he called out and said, “Lord Jesus, receive my spirit.”
Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»
60 Then, having been brought to his knees, he cried out with a loud voice, saying, “Lord, do not hold this sin against them.” And when he had said this, he fell asleep in the Lord.
Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han.
