< Acts 6 >
1 In those days, as the number of disciples was increasing, there occurred a murmuring of the Greeks against the Hebrews, because their widows were treated with disdain in the daily ministration.
Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.
2 And so the twelve, calling together the multitude of the disciples, said: “It is not fair for us to leave behind the Word of God to serve at tables also.
Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: »Det är icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden.
3 Therefore, brothers, search among yourselves for seven men of good testimony, filled with the Holy Spirit and with wisdom, whom we may appoint over this work.
Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.
4 Yet truly, we will be continually in prayer and in the ministry of the Word.”
Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.»
5 And the plan pleased the entire multitude. And they chose Stephen, a man filled with faith and with the Holy Spirit, and Philip and Prochorus and Nicanor and Timon and Parmenas and Nicolas, a new arrival from Antioch.
Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia.
6 These they set before the sight of the Apostles, and while praying, they imposed hands on them.
Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem.
7 And the Word of the Lord was increasing, and the number of disciples in Jerusalem was multiplied exceedingly. And even a large group of the priests were obedient to the faith.
Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.
8 Then Stephen, filled with grace and fortitude, wrought great signs and miracles among the people.
Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
9 But certain ones, from the synagogue of the so-called Libertines, and of the Cyrenians, and of the Alexandrians, and of those who were from Cilicia and Asia rose up and were disputing with Stephen.
Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus.
10 But they were not able to resist the wisdom and the Spirit with which he was speaking.
Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här talade.
11 Then they suborned men who were to claim that they had heard him speaking words of blasphemy against Moses and against God.
Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.
12 And thus did they stir up the people and the elders and the scribes. And hurrying together, they seized him and brought him to the council.
De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet.
13 And they set up false witnesses, who said: “This man does not cease to speak words against the holy place and the law.
Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.
14 For we have heard him saying that this Jesus the Nazarene will destroy this place and will change the traditions, which Moses handed down to us.”
Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har givit oss.»
15 And all those who were sitting in the council, gazing at him, saw his face, as if it had become the face of an Angel.
Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.