Acts 16

1 Then he arrived at Derbe and Lystra. And behold, a certain disciple named Timothy was there, the son of a faithful Jewish woman, his father a Gentile.

Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,

2 The brothers who were at Lystra and Iconium rendered good testimony to him.

och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.

3 Paul wanted this man to travel with him, and taking him, he circumcised him, because of the Jews who were in those places. For they all knew that his father was a Gentile.

Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.

4 And as they were traveling through the cities, they delivered to them the dogmas to be kept, which were decreed by the Apostles and elders who were at Jerusalem.

Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.

5 And certainly, the Churches were being strengthened in faith and were increasing in number every day.

Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.

6 Then, while crossing through Phrygia and the region of Galatia, they were prevented by the Holy Spirit from speaking the Word in Asia.

Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.

7 But when they had arrived in Mysia, they attempted to go into Bithynia, but the Spirit of Jesus would not permit them.

Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.

8 Then, when they had crossed through Mysia, they descended to Troas.

Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.

9 And a vision in the night was revealed to Paul of a certain man of Macedonia, standing and pleading with him, and saying: “Cross into Macedonia and help us!”

Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: "Far över till Macedonien och hjälp oss."

10 Then, after he saw the vision, immediately we sought to set out for Macedonia, having been assured that God had called us to evangelize to them.

När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.

11 And sailing from Troas, taking a direct path, we arrived at Samothrace, and on the following day, at Neapolis,

Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis

12 and from there to Philippi, which is the preeminent city in the area of Macedonia, a colony. Now we were in this city some days, conferring together.

och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid.

13 Then, on the Sabbath day, we were walking outside the gate, beside a river, where there seemed to be a prayer gathering. And sitting down, we were speaking with the women who had assembled.

På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.

14 And a certain woman, named Lydia, a seller of purple in the city of Thyatira, a worshiper of God, listened. And the Lord opened her heart to be receptive to what Paul was saying.

Och en kvinna som "fruktade Gud", en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade.

15 And when she had been baptized, with her household, she pleaded with us, saying: “If you have judged me to be faithful to the Lord, enter into my house and lodge there.” And she convinced us.

Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: "Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där." Och hon nödgade oss därtill.

16 Then it happened that, as we were going out to prayer, a certain girl, having a spirit of divination, met with us. She was a source of great profit to her masters, through her divining.

Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.

17 This girl, following Paul and us, was crying out, saying: “These men are servants of the Most High God! They are announcing to you the way of salvation!”

Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: "Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg."

18 Now she behaved in this way for many days. But Paul, being grieved, turned and said to the spirit, “I command you, in the name of Jesus Christ, to go out from her.” And it went away in that same hour.

Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: "I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne." Och anden for ut i samma stund.

19 But her masters, seeing that the hope of their profit went away, apprehended Paul and Silas, and they brought them to the rulers at the courthouse.

Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna.

20 And presenting them to the magistrates, they said: “These men are disturbing our city, since they are Jews.

Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: "Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar

21 And they are announcing a way which is not lawful for us to accept or to observe, since we are Romans.”

och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla."

22 And the people rushed together against them. And the magistrates, tearing their tunics, ordered them to be beaten with staffs.

Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.

23 And when they had inflicted many scourges on them, they cast them into prison, instructing the guard to watch them diligently.

Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.

24 And since he had received this kind of order, he cast them into the interior prison cell, and he restricted their feet with stocks.

Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.

25 Then, in the middle of the night, Paul and Silas were praying and praising God. And those who were also in custody were listening to them.

Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.

26 Yet truly, there was a sudden earthquake, so great that the foundations of the prison were moved. And immediately all the doors were opened, and the bindings of everyone were released.

Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.

27 Then the prison guard, having been jarred awake, and seeing the doors of the prison open, drew his sword and intended to kill himself, supposing that the prisoners had fled.

Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan.

28 But Paul cried out with a loud voice, saying: “Do no harm to yourself, for we are all here!”

Men Paulus ropade med hög röst och sade: "Gör dig intet ont; ty vi äro alla här."

29 Then calling for a light, he entered. And trembling, he fell before the feet of Paul and Silas.

Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande.

30 And bringing them outside, he said, “Sirs, what must I do, so that I may be saved?”

Därefter förde han ut dem och sade: "I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?"

31 So they said, “Believe in the Lord Jesus, and then you will be saved, with your household.”

De svarade: "Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst."

32 And they spoke the Word of the Lord to him, along with all those who were in his house.

Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.

33 And he, taking them in the same hour of the night, washed their scourges. And he was baptized, and next his entire household.

Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.

34 And when he had brought them into his own house, he set a table for them. And he was joyous, with his entire household, believing in God.

Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.

35 And when daylight had arrived, the magistrates sent the attendants, saying, “Release those men.”

Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: "Släpp ut männen."

36 But the prison guard reported these words to Paul: “The magistrates have sent to have you released. Now therefore, depart. Go in peace.”

Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: "Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid."

37 But Paul said to them: “They have beaten us publicly, though we were not condemned. They have cast men who are Romans into prison. And now they would drive us away secretly? Not so. Instead, let them come forward,

Men Paulus sade till dem: "De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut."

38 and let us drive them away.” Then the attendants reported these words to the magistrates. And upon hearing that they were Romans, they were afraid.

Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.

39 And arriving, they pleaded with them, and leading them out, they begged them to depart from the city.

Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.

40 And they went away from the prison and entered into the house of Lydia. And having seen the brothers, they consoled them, and then they set out.

När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare.