Acts 12
1 Now at the same time, king Herod extended his hand, in order to afflict some from the Church.
Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.
2 Then he killed James, the brother of John, with the sword.
Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
3 And seeing that it pleased the Jews, he set out next to apprehend Peter also. Now it was the days of Unleavened Bread.
När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
4 So when he had apprehended him, he sent him into prison, handing him over into the custody of four groups of four soldiers, intending to produce him to the people after the Passover.
Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket.
5 And so Peter was detained in prison. But prayers were being made without ceasing, by the Church, to God on his behalf.
Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.
6 And when Herod was ready to produce him, in that same night, Peter was sleeping between two soldiers, and was bound with two chains. And there were guards in front of the door, guarding the prison.
Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset.
7 And behold, an Angel of the Lord stood near, and a light shined forth in the cell. And tapping Peter on the side, he awakened him, saying, “Rise up, quickly.” And the chains fell from his hands.
Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Stå nu strax upp"; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
8 Then the Angel said to him: “Dress yourself, and put on your boots.” And he did so. And he said to him, “Wrap your garment around yourself and follow me.”
Ängeln sade ytterligare till honom: "Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler." Och han gjorde så. därefter sade ängeln till honom: "Tag din mantel på dig och följ mig."
9 And going out, he followed him. And he did not know this truth: that this was being done by an Angel. For he thought that he was seeing a vision.
Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg.
10 And passing by the first and second guards, they came to the iron gate which leads into the city; and it opened for them by itself. And departing, they continued on along a certain side street. And suddenly the Angel withdrew from him.
När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom.
11 And Peter, returning to himself, said: “Now I know, truly, that the Lord sent his Angel, and that he rescued me from the hand of Herod and from all that the people of the Jews were anticipating.”
När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: "Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig."
12 And as he was considering this, he arrived at the house of Mary, the mother of John, who was surnamed Mark, where many were gathered and were praying.
När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
13 Then, as he knocked at the door of the gate, a girl went out to answer, whose name was Rhoda.
Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
14 And when she recognized the voice of Peter, out of joy, she did not open the gate, but instead, running in, she reported that Peter stood before the gate.
Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten.
15 But they said to her, “You are crazy.” But she reaffirmed that this was so. Then they were saying, “It is his angel.”
Då sade de till henne: "Du är från dina sinnen." Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: "Det är väl hans ängel."
16 But Peter was persevering in knocking. And when they had opened, they saw him and were astonished.
Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han.
17 But motioning to them with his hand to be silent, he explained how the Lord had led him away from prison. And he said, “Inform James and those brothers.” And going out, he went away to another place.
Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: "Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta." Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.
18 Then, when daylight came, there was no small commotion among the soldiers, as to what had happened concerning Peter.
Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
19 And when Herod had requested him and did not obtain him, having had the guards interrogated, he ordered them led away. And descending from Judea into Caesarea, he lodged there.
När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.
20 Now he was angry with those of Tyre and Sidon. But they came to him with one accord, and, having persuaded Blastus, who was over the bedchamber of the king, they petitioned for peace, because their regions were supplied with food by him.
Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens.
21 Then, on the appointed day, Herod was clothed in kingly apparel, and he sat in the judgment seat, and he gave a speech to them.
På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
22 Then the people were crying out, “The voice of a god, and not of a man!”
Då ropade folket: "En guds röst är detta, och icke en människas."
23 And immediately, an Angel of the Lord struck him down, because he had not given honor to God. And having been consumed by worms, he expired.
Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
24 But the word of the Lord was increasing and multiplying.
Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
25 Then Barnabas and Saul, having completed the ministry, returned from Jerusalem, bringing with them John, who was surnamed Mark.
Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.
