Song of Songs 2
1 I am a flower of the plain, a lily of the valleys.
"Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen."
2 As a lily amongst thorns, so is my companion amongst the daughters.
"Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur."
3 As the apple amongst the trees of the wood, so is my kinsman amongst the sons. I desired his shadow, and sat down, and his fruit was sweet in my throat.
"Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 Bring me into the wine house; set love before me.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Strengthen me with perfumes, stay me with apples: for I [am] wounded with love.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek." ----
6 His left [hand shall be] under my head, and his right hand shall embrace me.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 I have charged you, you daughters of Jerusalem, by the powers and by the virtues of the field, that you do not rouse or wake [my] love, until he please.
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----
8 The voice of my kinsman! behold, he comes leaping over the mountains, bounding over the hills.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 My kinsman is like a roe or a young hart on the mountains of Baethel: behold, he is behind our wall, looking through the windows, peeping through the lattices.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 My kinsman answers, and says to me, Rise up, come, my companion, my fair one, my dove.
Min vän begynner tala, han säger till mig: "Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 For, behold, the winter is past, the rain is gone, it has departed.
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 The flowers are seen in the land; the time of pruning has arrived; the voice of the turtle-dove has been heard in our land.
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 The fig tree has put forth its young figs, the vines put forth the tender grape, they yield a smell: arise, come, my companion, my fair one, my dove; yes, come.
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 [You are] my dove, in the shelter of the rock, near the wall: show me your face, and cause me to hear your voice; for your voice is sweet, and your countenance is beautiful.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt." ----
15 Take us the little foxes that spoil the vines: for our vines put forth tender grapes.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----
16 My kinsman is mine, and I am his: he feeds [his flock] amongst the lilies.
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Until the day dawn, and the shadows depart, turn, my kinsman, be you like to a roe or young hart on the mountains of the ravines.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
