Psalms 88
1 A song of a Psalm for the sons of Core for the end, upon Maeleth for responsive [strains], of instruction for Aeman the Israelite. O Lord God of my salvation, I have cried by day and in the night before you.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer come in before you; incline your ear to my supplication, O Lord.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I have been reckoned with them that go down to the pit; I became as a man without help;
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 free amongst the dead, as the slain ones cast out, who sleep in the tomb; whom you remember no more; and they are rejected from your hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 They laid me in the lowest pit, in dark [places], and in the shadow of death.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Your wrath has pressed heavily upon me, and you have brought upon me all your billows. (Pause)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 You have removed my acquaintance far from me; they have made me an abomination to themselves; I have been delivered up, and have not gone forth.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mine eyes are dimmed from poverty; but I cried to you, O Lord, all the day; I spread forth my hands to you.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Will you work wonders for the dead? or shall physicians raise [them] up, that they shall praise you?
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall any one declare your mercy in the tomb? and your truth in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall your wonders be known in darkness? and your righteousness in a forgotten land?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But I cried to you, O Lord; and in the morning shall my prayer prevent you.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Therefore, O Lord, do you reject my prayer, [and] turn your face away from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I am poor and in troubles from my youth; and having been exalted, I was brought low and into despair.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Your wrath has passed over me; and your terrors have greatly disquieted me.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They compassed me like water; all the day they beset me together.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 You have put far from me [every] friend, and mine acquaintances because of [my] wretchedness.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
