Psalms 81
1 For the end, a Psalm for Asaph, concerning the wine presses. Rejoice you in God our helper; shout aloud to the God of Jacob.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
2 Take a psalm, and produce the timbrel, the pleasant lute with the harp.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
3 Blow the trumpet at the new moon, in the glorious day of your feast.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
4 For [this] is an ordinance for Israel, and a statute of the God of Jacob.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
5 He made it [to be] a testimony in Joseph, when he came forth out of the land of Egypt: he heard a language which he understood not.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
6 He removed his back from burdens: his hands slaved in making the baskets.
"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
7 You did call upon me in trouble, and I delivered you; I heard you in the secret place of the storm: I proved you at the water of Strife. (Pause)
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
8 Hear, my people, and I will speak to you, O Israel; and I will testify to you: if you will listen to me;
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
9 there shall be no new god in you; neither shall you worship a strange god.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
10 For I am the Lord your God, that brought you out of the land of Egypt: open your mouth wide, and I will fill it.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
11 But my people listened not to my voice; and Israel gave no heed to me.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
12 So I let them go after the ways of their own hearts: they will go on in their own ways.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
13 If my people had listened to me, if Israel had walked in my ways,
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
14 I should have put down their enemies very quickly, and should have laid my hand upon those that afflicted them.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
15 The Lord's enemies [should have] lied to him: but their time shall be for ever.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
16 And he fed them with the fat of wheat; and satisfied them with honey out of the rock.
Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
