Psalms 74
1 [A Psalm] of instruction for Asaph. Therefore have you rejected [us], O God, for ever? [therefore] is your wrath kindled against the sheep of your pasture?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Remember your congregation which you have purchased from the beginning; you did ransom the rod of your inheritance; this mount Sion wherein you have lived.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Lift up your hands against their pride continually; [because of] all that the enemy has done wickedly in your holy places.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 And they that hate you have boasted in the midst of your feast; they have set up their standards for signs,
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 ignorantly as it were in the entrance above;
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 they cut down its doors at once with axes as in a wood of trees; they have broken it down with hatchet and stone cutter.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 They have burnt your sanctuary with fire to the ground; they have profaned the habitation of your name.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 They have said in their heart, [even] all their kindred together, Come, let us abolish the feasts of the Lord from the earth.
De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 We have not seen our signs; there is no longer a prophet; and [God] will not know us any more.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 How long, O God, shall the enemy reproach? shall the enemy provoke your name forever?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Therefore turn you away your hand, and your right hand from the midst of your bosom for ever?
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 But God is our King of old; he has wrought salvation in the midst of the earth.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 You did establish the sea, in your might, you did break to pieces the heads of the dragons in the water.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 You did break to pieces the heads of the dragon; you did give him [for] meat to the Ethiopian nations.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 You did cleave fountains and torrents; you dried up mighty rivers.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 The day is your, and the night is your; you have prepared the sun and the moon.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 You have made all the borders of the earth; you have made summer and spring.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Remember this your creation: an enemy has reproached the Lord, and a foolish people has provoked your name.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Deliver not to the wild beasts a soul that gives praise to you: forget not for ever the souls of your poor.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Look upon your covenant: for the dark [places] of the earth are filled with the habitations of iniquity.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 let not the afflicted and shamed one be rejected: the poor and needy shall praise your name.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Arise, O God, plead your cause: remember your reproaches that come from the foolish one all the day.
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Forget not the voice of your suppliants: let the pride of them that hate you continually ascend before you.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
