Psalms 39
1 For the end, a Song of David, to Idithun. I said, I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue: I set a guard on my mouth, while the sinner stood in my presence.
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
2 I was dumb, and humbled myself, and kept silence from good [words]; and my grief was renewed.
Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
3 My heart grew hot within me, and a fire would kindle in my (meditation) I spoke with my tongue,
Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
4 O Lord, make me to know mine end, and the number of my days, what it is; that I may know what I lack.
HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
5 Behold, you have made my days old; and my existence [is] as nothing before you: nay, every man living [is] altogether vanity. (Pause)
Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
6 Surely man walks in a shadow; nay, he is disquieted in vain: he lays up treasures, and knows not for whom he shall gather them.
Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
7 And now what [is] my expectation? [is it] not the Lord? and my ground [of hope] is with you. (Pause)
Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
8 Deliver me from all my transgressions: you have made me a reproach to the foolish.
Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
9 I was dumb, and opened not my mouth; for you are he that made me.
Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
10 Remove your scourges from me: I have fainted by reason of the strength of your hand.
Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
11 You chasten man with rebukes for iniquity, and you make his life to consume away like a spider's web; nay, every man is disquieted in vain. (Pause)
Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
12 O Lord, listen to my prayer and my supplication: attend to my tears: be not silent, for I am a sojourner in the land, and a stranger, as all my fathers [were].
Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
13 Spare me, that I may be refreshed, before I depart, and be no more.
Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
