Psalms 31

1 For the end, a Psalm of David, [an utterance] of extreme fear. O Lord, I have hoped in you; let me never be ashamed: deliver me in your righteousness and rescue me.

För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

2 Incline your ear to me; make haste to rescue me: be you to me for a protecting God, and for a house of refuge to save me.

Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

3 For you are my strength and my refuge; and you shall guide me for your name's sake, and maintain me.

Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

4 You shall bring me out of the snare which they have hidden for me; for you, O Lord, are my defender.

Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

5 Into your hands I will commit my spirit: you have redeemed me, O Lord God of truth.

I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

6 You has hated them that idly persist in vanities: but I have hoped in the Lord.

Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

7 I will exult and be glad in your mercy: for you have looked upon mine affliction; you have saved my soul from distresses.

Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

8 And you have not shut me up into the hands of the enemy: you have set my feet in a wide place.

och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

9 Pity me, O Lord, for I am afflicted: my eye is troubled with indignation, my soul and by belly.

Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

10 For my life is spent with grief, and my years with groanings: my strength has been weakened through poverty, and my bones are troubled.

Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

11 I became a reproach amongst all mine enemies, but exceedingly so to my neighbours, and a fear to mine acquaintance: they that saw me without fled from me.

För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

12 I have been forgotten as a dead man out of mind: I am become as a broken vessel.

Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

13 For I heard the slander of many that lived round about: when they were gathered together against me, they took counsel to take my life.

Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

14 But I hoped in you, O Lord: I said, You are my God.

Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: "Du är min Gud."

15 My lots are in your hands: deliver me from the hand of mine enemies,

Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

16 and from them that persecute me. Make your face to shine upon your servant: save me in your mercy.

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

17 O Lord, let me not be ashamed, for I have called upon you: let the ungodly be ashamed, and brought down to Hades. (Sheol h7585)

HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)

18 Let the deceitful lips become dumb, which speak iniquity against the righteous with pride and scorn.

Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

19 How abundant is the multitude of your goodness, O Lord, which you have laid up for them that fear you! you have wrought [it] out for them that hope on you, in the presence of the sons of men.

Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

20 You will hide them in the secret of your presence from the vexation of man: you will screen them in a tabernacle from the contradiction of tongues.

Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

21 Blessed be the Lord: for he has magnified his mercy in a fortified city.

Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

22 But I said in my extreme fear, I am cast out from the sight of your eyes: therefore you did listen, O Lord, to the voice of my supplication when I cried to you.

Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

23 Love the Lord, all you his saints: for the Lord seeks for truth, and renders [a reward] to them that deal very proudly.

Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

24 Be of good courage, and let your heart be strengthened, all you that hope in the Lord.

Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.