Psalms 3
1 A Psalm of David, when he fled from the presence of his son Abessalom. O Lord, why are they that afflict me multiplied? many rise up against me.
En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
2 Many say concerning my soul, There is no deliverance for him in his God. (Pause)
Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
3 But you, O Lord, are my helper: my glory, and the one that lifts up my head.
Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
4 I cried to the Lord with my voice, and he heard me out of his holy mountain. (Pause)
Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
5 I lay down and slept; I awaked; for the Lord will help me.
Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
6 I will not be afraid of ten thousands of people, who beset me round about.
Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
7 Arise, Lord; deliver me, my God: for you have struck all who were without cause mine enemies; you have broken the teeth of sinners.
Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
8 Deliverance is the Lord's, and your blessing is upon your people.
När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
