Psalms 17
1 A prayer of David. Listen, O Lord of my righteousness, attend to my petition; give ear to my prayer not [uttered] with deceitful lips.
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Let my judgement come forth from your presence; let mine eyes behold righteousness.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 You has proved mine heart; you have visited [me] by night; you have tried me as with fire, and unrighteousness has not been found in me: [I am purposed] that my mouth shall not speak [amiss].
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 As for the works of men, by the words of your lips I have guarded [myself from] hard ways.
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 Direct my steps in your paths, that my steps slip not.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 I have cried, for you heard me, O God: incline your ear to me, and listen to my words.
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Show the marvels of your mercies, you that save them that hope in you.
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Keep me as the apple of the eye from those that resist your right hand: you shall screen me by the covering of your wings,
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 from the face of the ungodly that have afflicted me: mine enemies have compassed about my soul.
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 They have enclosed [themselves with] their own fat: their mouth has spoken pride.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 They have now cast me out and compassed me round about: they have set their eyes [so as] to bow them down to the ground.
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 They laid wait for me as a lion ready for prey, and like a lion's whelp dwelling in secret [places].
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Arise, O Lord, prevent them, and cast them down: deliver my soul from the ungodly: [draw] your sword,
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 because of the enemies of your hand: O Lord, destroy them from the earth; scatter them in their life, though their belly has been filled with your hidden [treasures]: they have been satisfied with uncleanness, and have left the remnant [of their possessions] to their babes.
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 But I shall appear in righteousness before your face: I shall be satisfied when your glory appears.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
