< Psalms 109 >

1 For the end, a Psalm of David. For the end, a Psalm of David. O God, pass not over my praise in silence;
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 for the mouth of the sinner and the mouth of the crafty [man] have been opened against me: they have spoken against me with a crafty tongue.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 And they have compassed me with words of hatred; and fought against me without a cause.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Instead of loving me, they falsely accused me: but I continued to pray.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 And they rewarded me evil for good, and hatred for my love.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Set you a sinner against him; and let the devil stand at his right hand.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 When he is judged, let him go forth condemned: and let his prayer become sin.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few: and let another take his office of overseer.
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Let his children be orphans, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Let his children wander without a dwelling-place, and beg: let them be cast out of their habitations.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Let [his] creditor exact all that belongs to him: and let strangers spoil his labours.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Let him have no helper; neither let there be any one to have compassion on his fatherless children.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Let his children be [given up] to utter destruction: in one generation let his name be blotted out.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Let the iniquity of his fathers be remembered before the Lord; and let not the sin of his mother be blotted out.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Let them be before the Lord continually; and let their memorial be blotted out from the earth.
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Because he remembered not to show mercy, but persecuted the needy and poor man, and [that] to kill him that was pricked in the heart.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 He loved cursing also, and it shall come upon him; and he took not pleasure in blessing, so it shall be removed far from him.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Yes, he put on cursing as a garment, and it is come as water into his bowels, and as oil into his bones.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Let it be to him as a garment which he puts on, and as a girdle with which he girds himself continually.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 This is the dealing of the Lord with those who falsely accuse me, and of them that speak evil against my soul.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 But you, O Lord, Lord, deal [mercifully] with me, for your name's sake: for your mercy is good.
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Deliver me, for I am poor and needy; and my heart is troubled within me.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 I am removed as a shadow in its going down: I am tossed up and down like locusts.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 My knees are weakened through fasting, and my flesh is changed by reason of [the lack of] oil.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 I became also a reproach to them: [when] they saw me they shook their heads.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Help me, O Lord my God; and save me according to your mercy.
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 And let them know that this is your hand; and [that] you, Lord, have wrought it.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Let them curse, but you shall bless: let them that rise up against me be ashamed, but let your servant rejoice.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Let those that falsely accuse me be clothed with shame, and let them cover themselves with their shame as with a mantle.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 I will give thanks to the Lord abundantly with my mouth; and in the midst of many I will praise him.
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 For he stood on the right hand of the poor, to save [me] from them that persecute my soul.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

< Psalms 109 >