Psalms 104
1 [A Psalm] of David. Bless the Lord, O my soul. O Lord my God, you are very great; you have clothed yourself with praise and honour:
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
2 who do robe yourself with light as with a garment; spreading out the heaven as a curtain.
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 Who covers his chambers with waters; who makes the clouds his chariot; who walks on the wings of the wind.
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4 Who makes his angels spirits, and his ministers a flaming fire.
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5 Who establishes the earth on her sure foundation: it shall not be moved for ever.
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6 The deep, as it were a garment, is his covering: the waters shall stand on the hills.
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7 At your rebuke they shall flee; at the voice of your thunder they shall be alarmed.
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8 They go up to the mountains, and down to the plains, to the place which you have founded for them.
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9 You have set a bound which they shall not pass, neither shall they turn again to cover the earth.
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
10 He sends forth his fountains amongst the valleys: the waters shall run between the mountains.
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
11 They shall give drink to all the wild beasts of the field: the wild asses shall take [of them] to [quench] their thirst.
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12 By them shall the birds of the sky lodge: they shall utter a voice out of the midst of the rocks.
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 He waters the mountains from his chambers: the earth shall be satisfied with the fruit of your works.
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 He makes grass to grow for the cattle, and green herb for the service of men, to bring bread out of the earth;
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 and wine makes glad the heart of man, to make his face cheerful with oil: and bread strengthens man's heart.
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16 The trees of the plain shall be full [of sap]; [even] the cedars of Libanus which he has planted.
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17 There the sparrows will build their nests; and the house of the heron takes the lead amongst them.
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18 The high mountains are a refuge for the stags, [and] the rock for the rabbits.
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19 He appointed the moon for seasons: the sun knows his going down.
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20 You did make darkness, and it was night; in it all the wild beasts of the forest will be abroad:
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21 [even] young lions roaring for prey, and to seek meat for themselves from God.
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22 The sun arises, and they shall be gathered together, and shall lie down in their dens.
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23 Man shall go forth to his work, and to his labour till evening.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 How great are your works, O Lord! in wisdom have you wrought them all: the earth is filled with your creation.
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25 [So is] this great and wide sea: there are things creeping innumerable, small animals and great.
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 There go the ships; [and] this dragon whom you have made to play in it.
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 All wait upon you, to give them [their] food in due season.
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 When you have given [it] them, they will gather [it]; and when you have opened your hand, they shall all be filled with good.
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 But when you have turned away your face, they shall be troubled: you will take away their breath, and they shall fail, and return to their dust.
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 You shall send forth your Spirit, and they shall be created; and you shall renew the face of the earth.
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 Let the glory of the Lord be for ever: the Lord shall rejoice in his works;
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
32 who looks upon the earth, and makes it tremble; who touches the mountains, and they smoke.
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
33 I will sing to the Lord while I live; I will sing praise to my God while I exist.
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
34 Let my meditation be sweet to him: and I will rejoice in the Lord.
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 Let the sinners fail from off the earth, and transgressors, so that they shall be no more. Bless the Lord, O my soul.
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.
