Proverbs 6
1 [My] son, if you become surety for your friend, you shall deliver your hand to an enemy.
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 For a man's own lips become a strong snare to him, and he is caught with the lips of his own mouth.
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 [My] son, do what I command you, and deliver yourself; for on your friend's account you are come into the power of evil [men]: faint not, but stir up even your friend for whom you are become surety.
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Give not sleep to your eyes, nor slumber with your eyelids;
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 that you may deliver yourself as a doe out of the toils, and as a bird out of a snare.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Go to the ant, O sluggard; and see, and emulate his ways, and become wiser than he.
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 For whereas he has no husbandry, nor any one to compel him, and is under no master,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 he prepares food for himself in the summer, and lays by abundant store in harvest. Or go to the bee, and learn how diligent she is, and how earnestly she is engaged in her work; whose labours kings and private men use for health, and she is desired and respected by all: though weak in body, she is advanced by honouring wisdom.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 How long will you lie, O sluggard? and when will you awake out of sleep?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 You sleep a little, and you rest a little, and you slumber a short [time], and you fold your arms over your breast a little.
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 Then poverty comes upon you as an evil traveller, and lack as a swift courier: but if you be diligent, your harvest shall arrive as a fountain, and poverty shall flee away as a bad courier.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 A foolish man and a transgressor goes in ways that are not good.
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 And the same winks with the eye, and makes a sign with his foot, and teaches with the beckonings of his fingers.
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 [His] perverse heart devises evils: at all times such a one causes troubles to a city.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 Therefore his destruction shall come suddenly; overthrow and irretrievable ruin.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 For he rejoices in all things which God hates, and he is ruined by reason of impurity of soul.
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 The eye of the haughty, a tongue unjust, hands shedding the blood of the just;
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 and a heart devising evil thoughts, and feet hastening to do evil, —[are hateful to God].
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 An unjust witness kindles falsehoods, and brings on quarrels between brethren.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 [My] son, keep the laws of your father, and reject not the ordinances of your mother:
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 but bind them upon your soul continually, and hang them as a chain about your neck.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 Whenever you walk, lead this along and let it be with you; that it may talk with you when you wake.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 For the commandment of the law is a lamp and a light; a way of life; reproof also and correction:
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 to keep you continually from a married woman, and from the calumny of a strange tongue.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Let not the desire of beauty overcome you, neither be you caught by your eyes, neither be captivated with her eyelids.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 For the value of a harlot is as much as of one loaf; and a woman hunts for the precious souls of men.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Shall any one bind fire in his bosom, and not burn his garments?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 or will any one walk on coals of fire, and not burn his feet?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 So is he that goes in to a married woman; he shall not be held guiltless, neither any one that touches her.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 It is not to be wondered at if one should be taken stealing, for he steals that when hungry he may satisfy his soul:
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 but if he should be taken, he shall repay sevenfold, and shall deliver himself by giving all his goods.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 But the adulterer through lack of sense procures destruction to his soul.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 He endures both pain and disgrace, and his reproach shall never be wiped off.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 For the soul of her husband is full of jealousy: he will not spare in the day of vengeance.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 He will not forego [his] enmity for any ransom: neither will he be reconciled for many gifts.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
