Job 21
1 But Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hear you, hear you my words, that I may not have this consolation from you.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Raise me, and I will speak; then you shall not laugh me to scorn.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 What! is my reproof of man? and why should I not be angry?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Look upon me, and wonder, laying your hand upon your cheek.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 For even when I remember, I am alarmed, and pains seize my flesh.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Therefore do the ungodly live, and grow old even in wealth?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their seed is according to [their] desire, and their children are in [their] sight.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Their houses are prosperous, neither [have they] any where [cause for] fear, neither is there a scourge from the Lord upon them.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Their cow does not cast her calf, and their [beast] with young is safe, and does not miscarry.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 And they remain as an unfailing flock, and their children play before [them], taking up the lute and harp;
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 and they rejoice at the voice of a song.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Yet [such a man] says to the Lord, Depart from me; I desire not to know your ways.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 What is the Mighty One, that we should serve him? and what profit is there that we should approach him?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 For their good things were in [their] hands, but he regards not the works of the ungodly.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Nevertheless, the lamp of the ungodly also shall be put out, and destruction shall come upon them, and pangs of vengeance shall seize them.
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 And they shall be as chaff before the wind, or as dust which the storm has taken up.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Let his substance fail [to supply] his children: [God] shall recompense him, and he shall know it.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Let his eyes see his own destruction, and let him not be saved by the Lord.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For his desire is in his house with him, and the number of his months has been suddenly cut off.
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Is it not the Lord who teaches understanding and knowledge? and does not he judge murders?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 One shall die in his perfect strength, and wholly at ease and prosperous;
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 and his inwards are full of fat, and his marrow is diffused [throughout him].
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 And another dies in bitterness of soul, not eating any good thing.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 But they lie down in the earth together, and corruption covers them.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 So I know you, that you presumptuously attack me:
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 so that you will say, Where is the house of the prince? and where is the covering of the tabernacles of the ungodly?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Ask those that go by the way, and do not disown their tokens.
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 For the wicked hastens to the day of destruction: they shall be led away for the day of his vengeance.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who will tell him his way to his face, whereas he has done [it]? who shall recompense him?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 And he has been led away to the tombs, and he has watched over the heaps.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 The stones of the valley have been sweet to him, and every man shall depart after him, and [there are] innumerable [ones] before him.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 How then do you comfort me in vain? whereas I have no rest from your molestation.
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
