Job 17
1 I perish, carried away by the wind, and I seek for burial, and obtain [it] not.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Weary I entreat; and what have I done? and strangers have stolen my goods.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Who is this? let him join hands with me.
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 For you have hid their heart from wisdom; therefore you shall not exalt them.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 He shall promise mischief to [his] companions: but [their] eyes have failed for [their] children.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 But you has made me a byword amount the nations, and I am become a scorn to them.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 For my eyes are dimmed through pain; I have been grievously beset by all.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Wonder has seized true men upon this; and let the just rise up against the transgressor.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 But let the faithful hold on his own way, and let him that is pure of hands take courage.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Howbeit, do you all strengthen [yourselves] and come now, for I do not find truth in you.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 My days have passed in groaning, and my heart-strings are broken.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 I have turned the night into day: the light is short because of darkness.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 I have called upon death to be my father, and corruption [to be] my mother and sister.
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 Where then is yet my hope? or [where] shall I see my good?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
