Job 16
1 But Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 I have heard many such things: poor comforters are you all.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 What! is there any reason in vain words? or what will hinder you from answering?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 I also will speak as you [do]: if indeed your soul were in my [soul's] stead, then would I insult you with words, and I would shake my head at you.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 And would there were strength in my mouth, and I would not spare the movement of my lips.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 For if I should speak, I shall not feel the pain of my wound: and if I should be silent, how shall I be wounded the less?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 But now he has made me weary, and a worn-out fool; and you have laid hold of me.
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 My falsehood has become a testimony, and has risen up against me: it has confronted me to my face.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 In his anger he has cast me down; he has gnashed his teeth upon me: the weapons of his robbers have fallen upon me.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 He has attacked me with the keen glances of his eyes; with his sharp [spear] he has struck me [down] upon my knees; and they have run upon me with one accord.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 For the Lord has delivered me into the hands of unrighteous men, and thrown me upon the ungodly.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 When I was at peace he distracted me: he took me by the hair of the head, and plucked it out: he set me up as a mark.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 They surrounded me with spears, aiming at my reins: without sparing [me] they poured out my gall upon the ground.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 They overthrew me with fall upon fall: they ran upon me in [their] might.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 They sewed sackcloth upon my skin, and my strength has been spent on the ground.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 My belly has been parched with wailing, and darkness is on my eyelids.
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 Yet there was no injustice in my hands, and my prayer is pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 Earth, cover not over the blood of my flesh, and let my cry have no place.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 And now, behold, my witness is in heaven, and my advocate is on high.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 Let my supplication come to the Lord, and let mine eye weep before him.
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 Oh that a man might plead before the Lord, even [as] the son of man with his neighbour!
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 But my years are numbered and [their end] come, and I shall go by the way by which I shall not return.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
