Exodus 1
1 These are the names of the sons of Israel that came into Egypt together with Jacob their father; they came in each with their whole family.
Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
2 Ruben, Simeon, Levi, Judas,
Ruben, Simeon, Levi och Juda,
3 Issachar, Zabulon, Benjamin,
Isaskar, Sebulon och Benjamin,
4 Dan and Nephthalim, Gad and Aser.
Dan och Naftali, Gad och Aser.
5 But Joseph was in Egypt. And all the souls [born] of Jacob were seventy-five.
Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.
6 And Joseph died, and all his brethren, and all that generation.
Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
7 And the children of Israel increased and multiplied, and became numerous and grew exceedingly strong, and the land multiplied them.
Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
8 And there arose up another king over Egypt, who knew not Joseph.
Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.
9 And he said to his nation, Behold, the race of the children of Israel is a great multitude, and is stronger than we:
Och denne sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
10 come then, let us deal craftily with them, lest at any time they be increased, and whenever war shall happen to us, these also shall be added to our enemies, and having prevailed against us in war, they will depart out of the land.
Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet."
11 And he set over them taskmasters, who should afflict them in their works; and they built strong cities for Pharao, both Pitho, and Ramesses, and On, which is Heliopolis.
Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.
12 But as they humbled them, by so much they multiplied, and grew exceedingly strong; and the Egyptians greatly abhorred the children of Israel.
Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.
13 And the Egyptians tyrannized over the children of Israel by force.
Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten
14 And they embittered their life by hard labours, in the clay and in brick-making, and all the works in the plains, according to all the works, wherein they caused them to serve with violence.
och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
15 And the king of the Egyptians spoke to the midwives of the Hebrews; the name of the one was, Sepphora; and the name of the second, Phua.
Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
16 And he said, When you do the office of midwives to the Hebrew women, and they are about to be delivered, if it be a male, kill it; but if a female, save it.
han sade: "När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva."
17 But the midwives feared God, and did not as the king of Egypt appointed them; and they saved the male children alive.
Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.
18 And the king of Egypt called the midwives, and said to them, Why is it that you have done this thing, and saved the male children alive?
Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: "Varför gören I så och låten barnen leva?"
19 And the midwives said to Pharao, The Hebrew women are not as the women of Egypt, for they are delivered before the midwives go in to them. So they bore children.
Hjälpkvinnorna svarade Farao: "De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött."
20 And God did well to the midwives, and the people multiplied, and grew very strong.
Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
21 And as the midwives feared God, they established for themselves families.
Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.
22 And Pharao charged all his people, saying, Whatever male [child] shall be born to the Hebrews, cast into the river; and every female, save it alive.
Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: "Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva."
