Esther 7
1 So the king and Aman went in to drink with the queen.
Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester.
2 And the king said to Esther at the banquet on the second day, What is it, queen Esther? and what [is] your request, and what [is] your petition? and it shall be [done] for you, to the half of my kingdom.
Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas."
3 And she answered and said, If I have found favour in the sight of the king, let [my] life be granted to my petition, and my people to my request.
Drottning Ester svarade och sade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.
4 For both I and my people are sold for destruction, and pillage, and slavery; [both] we and our children for bondmen and bondwomen: and I consented not to it, for the [is] not worthy of the king's palace.
Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed."
5 And the king said, Who [is] this that has dared to do this thing?
Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: "Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?"
6 And Esther said, the adversary [is] Aman, this wicked man. Then Aman was troubled before the king and the queen.
Ester sade: "En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där." Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.
7 And the king rose up from the banquet to go into the garden: and Aman began to entreat the queen; for he saw that he was in an evil case.
Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd.
8 And the king returned from the garden; and Aman had fallen upon the bed, intreating the queen. And the king said, Will you even force [my] wife in my house? And when Aman heard it, he changed countenance.
När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: "Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?" Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
9 And Bugathan, one of the chamberlains, said to the king, Behold, Aman has also prepared a gallows for Mardochaeus, who spoke concerning the king, and a gallows of fifty cubits high has been set up in the premises of Aman. And the king said, Let him be hanged thereon.
Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn." Då sade konungen: "Hängen upp honom på den."
10 So Aman was hanged on the gallows that had been prepared for Mardochaeus: and then the king's wrath was appeased.
Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
