Psalms 69
1 For the end, [a Psalm] of David, for alternate [strains]. Save me, O God; for the waters have come in to my soul.
För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
2 I am stuck fast in deep mire, and there is no standing: I am come in to the depths of the sea, and a storm has overwhelmed me.
Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
3 I am weary [of] crying, my throat has become hoarse; mine eyes have failed by my waiting on my God.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
4 They that hate me without a cause are more than the hairs of my head: my enemies that persecute me unrighteously are strengthened: then I restored that which I took not away.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
5 O God, thou knowest my foolishness; and my transgressions are not hidden from thee.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
6 Let not them that wait on thee, O Lord of hosts, be ashamed on my account: let not them that seek thee, be ashamed on my account, O God of Israel.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
7 For I have suffered reproach for thy sake; shame has covered my face.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
8 I became strange to my brethren, and a stranger to my mother's children.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
9 For the zeal of thine house has eaten me up; and the reproaches of them that reproached thee are fallen upon me.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
10 And I bowed down my soul with fasting, and that was made my reproach.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
11 And I put on sackcloth for my covering; and I became a proverb to them.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
12 They that sit in the gate talked against me, and they that drank wine sang against me.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
13 But I [will cry] to thee, O Lord, in my prayer; O God, it is a propitious time: in the multitude of thy mercy hear me, in the truth of thy salvation.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
14 Save me from the mire, that I stick not [in it]: let me be delivered from them that hate me, and from the deep waters.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
15 Let not the waterflood drown me, nor let the deep swallow me up; neither let the well shut its mouth upon me.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
16 Hear me, O Lord; for thy mercy is good: according to the multitude of thy compassions look upon me.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
17 And turn not away thy face from thy servant; for I am afflicted: hear me speedily.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
18 Draw nigh to my soul and redeem it: deliver me because of mine enemies.
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
19 For thou knowest my reproach, and my shame, and my confusion; all that afflict me are before thee.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
20 My soul has waited for reproach and misery; and I waited for one to grieve with me, but there was none; and for one to comfort me, but I found none.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
21 They gave [me] also gall for my food, and made me drink vinegar for my thirst.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
22 Let their table before them be for a snare, and for a recompense, and for a stumbling-block.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
23 Let their eyes be darkened that they should not see; and bow down their back continually.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
24 Pour out thy wrath upon them, and let the fury of thine anger take hold on them.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
25 Let their habitation be made desolate; and let there be no inhabitant in their tents:
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
26 Because they persecuted him whom thou hast smitten; and they have added to the grief of my wounds.
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
27 Add iniquity to their iniquity; and let them not come into thy righteousness.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
28 Let them be blotted out of the book of the living, and let them not be written with the righteous.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
29 I am poor and sorrowful; but the salvation of thy countenance has helped me.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
30 I will praise the name of my God with a song, I will magnify him with praise;
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
31 and [this] shall please God more than a young calf having horns and hoofs.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
32 Let the poor see and rejoice; seek the Lord diligently, and ye shall live.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
33 For the Lord hears the poor, and does not set at nought his fettered ones.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
34 Let the heavens and the earth raise him, the sea, and all things moving in them.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
35 For God will save Sion, and the cities of Judea shall be built; and [men] shall dwell there, and inherit it.
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
36 And the seed of his servants shall possess it, and they that love his name shall dwell therein.
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
