Psalms 50
1 A Psalm for Asaph. The God of gods, the Lord, has spoken, and called the earth from the rising of the sun to the going down [thereof].
En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
2 Out of Sion [comes] the excellence of his beauty.
Af Zion går upp Guds härliga sken.
3 God, our God, shall come manifestly, and shall not keep silence: a fire shall be kindled before him, and round about him there shall be a very great tempest.
Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
4 He shall summon the heaven above, and the earth, that he may judge his people.
Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
5 Assemble ye his saints to him, those that have engaged in a covenant with him upon sacrifices.
Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6 And the heavens shall declare his righteousness: for God is judge. (Pause)
Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
7 Hear, my people, and I will speak to thee, O Israel: and I will testify to thee: I am God, thy God.
Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
8 I will not reprove thee on account of thy sacrifices; for thy whole-burnt-offerings are before me continually.
För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
9 I will take no bullocks out of thine house, nor he-goats out of thy flocks.
Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
10 For all the wild beasts of the thicket are mine, the cattle on the mountains, and oxen.
Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
11 I know all the birds of the sky; and the beauty of the field is mine.
Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
12 If I should be hungry, I will not tell thee: for the world is mine, and the fullness of it.
Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
13 Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?
Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
14 Offer to God the sacrifice of praise; and pay thy vows to the Most High.
Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
15 And call upon me in the day of affliction; and I will deliver thee, and thou shalt glorify me. (Pause)
Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
16 But to the sinner God has said, Why dost thou declare my ordinances, and take up my covenant in thy mouth?
Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
17 Whereas thou hast hated instruction, and hast cast my words behind [thee].
Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
18 If thou sawest a thief, thou rannest along with him, and hast cast in thy lot with adulterers.
När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
19 Thy mouth has multiplied wickedness, and thy tongue has framed deceit.
Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
20 Thou didst sit and speak against thy brother, and didst scandalize thy mother's son.
Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
21 These things thou didst, and I kept silence: thou thoughtest wickedly that I should be like thee, [but] I will reprove thee, and set [thine offences] before thee.
Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
22 Now consider these things, ye that forget God, lest he rend [you], and there is no deliverer.
Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
23 The sacrifice of praise will glorify me: and that is the way wherein I will shew to him the salvation of God.
Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
