Psalms 139
1 For the end, a Psalm of David. O Lord, thou hast proved me, and known me.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 Thou knowest my down-sitting and mine up-rising: thou understandest my thoughts long before.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 Thou hast traced my path and my bed, and hast foreseen all my ways.
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 For there is no unrighteous word in my tongue: behold, O Lord, thou hast known all things,
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 the last and the first: thou hast fashioned me, and laid thine hand upon me.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 The knowledge of thee is too wonderful for me; it is very difficult, I cannot [attain] to it.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Whither shall I go from thy Spirit? and whither shall I flee from my presence?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 If I should go up to heaven, thou art there: if I should go down to hell, thou art present. (Sheol h7585)
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
9 If I should spread my wings [to fly] straight forward, and sojourn at the extremity of the sea, [it would be vain],
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 for even there thy hand would guide me, and thy right hand would hold me.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 When I said, Surely the darkness will cover me; even the night [was] light in my luxury.
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 For darkness will not be darkness with thee; but night will be light as day: as its darkness, so shall its light [be to thee].
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 For thou, O Lord, hast possessed my reins; thou hast helped me from my mother's womb.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 I will give thee thanks; for thou art fearfully wondrous; wondrous are thy works; and my soul knows [it] well.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 My bones, which thou madest in secret were not hidden from thee, nor my substance, in the lowest parts of the earth.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Thine eyes saw my unwrought [substance], and all [men] shall be written in thy book; they shall be formed by day, though [there should for a time] be no one among them.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 But thy friends, O God, have been greatly honoured by me; their rule has been greatly strengthened.
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 I will number them, and they shall be multiplied beyond the sand; I awake, and am still with thee.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Oh that thou wouldest slay the wicked, O God; depart from me, ye men of blood.
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 For thou wilt say concerning [their] thought, [that] they shall take thy cities in vain.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Have I not hated them, O Lord, that hate thee? and wasted away because of thine enemies?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 I have hated them with perfect hatred; they were counted my enemies.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Prove me, O God, and know my heart; examine me, and know my paths;
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 and see if [there is any] way of iniquity in me, and lead me in an everlasting way.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
