Proverbs 7
1 [My] son, keep my words, and hide with thee my commandments. [My] son, honour the Lord, and thou shalt be strong; and fear none but him:
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 keep my commandments, and thou shalt live; and [keep] my words as the pupils of [thine] eyes.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 And bind them on thy fingers, and write [them] on the table of thine heart.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Say that wisdom is thy sister, and gain prudence as an acquaintance for thyself;
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 that she may keep thee from the strange and wicked woman, if she should assail thee with flattering words.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 For she looks from a window out of her house into the streets, at one whom she may see of the senseless ones, a young man void of understanding,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 passing by the corner in the passages near her house,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 and speaking, in the dark of the evening,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 when there happens [to be] the stillness of night and of darkness:
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 and the woman meets him having the appearance of a harlot, that causes the hearts of young men to flutter.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 And she is fickle, and debauched, and her feet abide not at home.
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 For at one time she wanders without, and at [another] time she lies in wait in the streets, at every corner.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Then she caught him, and kissed him, and with an impudent face said to him,
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 I have a peace-offering; today I pay my vows:
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 therefore I came forth to meet thee, desiring thy face; [and] I have found thee.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 I have spread my bed with sheets, and I have covered it with double tapestry from Egypt.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 I have sprinkled my couch with saffron, and my house with cinnamon.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Come, and let us enjoy love until the morning; come, and let us embrace in love.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 For my husband is not at home, but is gone on a long journey,
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 having taken in his hand a bundle of money: after many days he will return to his house.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 So with much converse she prevailed on him to go astray, and with the snares of her lips forced him from [the right path].
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 And he followed her, being gently led on, and [that] as an ox is led to the slaughter, and as a dog to bonds, or as a hart shot in the liver with an arrow:
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 and he hastens as a bird into a snare, not knowing that he is running for [his] life.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Now then, [my] son, hearken to me, and attend to the words of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Let not thine heart turn aside to her ways:
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 for she has wounded and cast down many, and those whom she has slain are innumerable.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
