Lamentations 5
1 Remember, O Lord, what has happened to us: behold, and look on our reproach.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance has been turned away to aliens, our houses to strangers:
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 we are become orphans, we have no father, our mothers are as widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 We have drunk our water for money; our wood is sold to us [for a burden] on our neck:
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 we have been persecuted, we have laboured, we have had no rest.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Egypt gave the hand [to us], Assur to their own satisfaction.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers sinned, [and] are not: we have borne their iniquities.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servants have ruled over us: there is none to ransom [us] out of their hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 We shall bring in our bread with [danger of] our lives, because of the sword of the wilderness.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin is blackened like an oven; they are convulsed, because of the storms of famine.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 They humbled the women in Sion, the virgins in the cities of Juda.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes were hanged up by their hands: the elders were not honoured.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 The chosen men lifted up [the voice in] weeping, and the youths fainted under the wood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 And the elders ceased from the gate, the chosen men ceased from their music.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 The joy of our heart has ceased; our dance is turned into mourning.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The crown has fallen [from] our head: yea, woe to us! for we have sinned.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 For this has grief come; our heart is sorrowful: for this our eyes are darkened.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Over the mountain of Sion, because it is made desolate, foxes have walked therein.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 But thou, O Lord, shalt dwell for ever; thy throne [shall endure] to generation and generation.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Wherefore wilt thou utterly forget us, and abandon us a long time?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Turn us, O Lord, to thee, and we shall be turned; and renew our days as before.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 For thou hast indeed rejected us; thou hast been very wroth against us.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
