Job 26
1 But Job answered and said,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 To whom dost thou attach thyself, or whom art thou going to assist? is it not he that [has] much strength, and [he] who has a strong arm?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 To whom hast thou given counsel? is it not to him who has all wisdom? whom wilt thou follow? is it not one who has the greatest power?
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 To whom hast thou uttered words? and whose breath is it that has come forth from thee?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Shall giants be born from under the water and the inhabitants thereof?
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 He stretches out the north wind upon nothing, and he upon nothing hangs the earth;
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 binding water in his clouds, and the cloud is not rent under it.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 He keeps back the face of his throne, stretching out his cloud upon it.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 He has encompassed the face of the water by an appointed ordinance, until the end of light and darkness.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 The pillars of heaven are prostrate and astonished at his rebuke.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 He has calmed the sea with [his] might, and by [his] wisdom the whale has been overthrown.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 And the barriers of heaven fear him, and by a command he has slain the apostate dragon.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Behold, these are parts of his way; and we will hearken to him at the least intimation of his word: but the strength of his thunder who knows, when he shall employ [it]?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
