Psalms 78
1 Maschil. Of Asaph. Give ear, O my people, to my law; let your ears be bent down to the words of my mouth.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 Opening my mouth I will give out a story, even the dark sayings of old times;
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 Which have come to our hearing and our knowledge, as they were given to us by our fathers.
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 We will not keep them secret from our children; we will make clear to the coming generation the praises of the Lord and his strength, and the great works of wonder which he has done.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 He put up a witness in Jacob, and made a law in Israel; which he gave to our fathers so that they might give knowledge of them to their children;
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 So that the generation to come might have knowledge of them, even the children of the future, who would give word of them to their children;
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 So that they might put their hope in God, and not let God's works go out of their minds, but keep his laws;
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 And not be like their fathers, a stiff-necked and uncontrolled generation; a generation whose heart was hard, whose spirit was not true to God.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 The children of Ephraim, armed with bows, were turned back on the day of the fight.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 They were not ruled by God's word, and they would not go in the way of his law;
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 They let his works go out of their memory, and the wonders which he had made them see.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 He did great works before the eyes of their fathers, in the land of Egypt, in the fields of Zoan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 The sea was cut in two so that they might go through; the waters were massed together on this side and on that.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 In the daytime he was guiding them in the cloud, and all through the night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 The rocks of the waste land were broken by his power, and he gave them drink as out of the deep waters.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 He made streams come out of the rock; and waters came flowing down like rivers.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 And they went on sinning against him even more, turning away from the Most High in the waste land;
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 Testing God in their hearts, requesting meat for their desire.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 They said bitter words against God, saying, Is God able to make ready a table in the waste land?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 See, the rock was cut open by his power, so that the water came rushing out, and overflowing streams; is he able to give us bread? is he able to get meat for his people?
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 So these things came to the Lord's ears, and he was angry; and a fire was lighted against Jacob, and wrath came up against Israel;
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Because they had no faith in God, and no hope in his salvation.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 And he gave orders to the clouds on high, and the doors of heaven were open;
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 And he sent down manna like rain for their food, and gave them the grain of heaven.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Man took part in the food of strong ones; he sent them meat in full measure.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 He sent an east wind from heaven, driving on the south wind by his power.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 He sent down meat on them like dust, and feathered birds like the sand of the sea,
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 And he let it come down into their resting-place, round about their tents.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 So they had food and were full; for he gave them their desire;
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 But they were not turned from their desires; and while the food was still in their mouths,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 The wrath of God came on them, and put to death the fattest of them, and put an end to the young men of Israel.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 For all this they went on sinning even more, and had no faith in his great wonders.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 So their days were wasted like a breath, and their years in trouble.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 When he sent death on them, then they made search for him; turning to him and looking for him with care;
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 In the memory that God was their Rock, and the Most High God their saviour.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 But their lips were false to him, and their tongues were untrue to him;
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 And their hearts were not right with him, and they did not keep their agreement with him.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 But he, being full of pity, has forgiveness for sin, and does not put an end to man: frequently turning back his wrath, and not being violently angry.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 So he kept in mind that they were only flesh; a breath which is quickly gone, and will not come again.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 How frequently did they go against him in the waste land, and give him cause for grief in the dry places!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 Again they put God to the test, and gave pain to the Holy One of Israel.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 They did not keep in mind the work of his hand, or the day when he took them from the power of their haters;
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 How he had done his signs in Egypt, and his wonders in the field of Zoan;
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 So that their rivers were turned to blood, and they were not able to get drink from their streams.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 He sent different sorts of flies among them, poisoning their flesh; and frogs for their destruction.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 He gave the increase of their fields to worms, the fruits of their industry to the locusts.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 He sent ice for the destruction of their vines; their trees were damaged by the bitter cold.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 Ice was rained down on their cattle; thunderstorms sent destruction among the flocks.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 He sent on them the heat of his wrath, his bitter disgust, letting loose evil angels among them.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 He let his wrath have its way; he did not keep back their soul from death, but gave their life to disease.
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 He gave to destruction all the first sons of Egypt; the first-fruits of their strength in the tents of Ham;
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 But he took his people out like sheep, guiding them in the waste land like a flock.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 He took them on safely so that they had no fear; but their haters were covered by the sea.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 And he was their guide to his holy land, even to the mountain, which his right hand had made his;
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 Driving out nations before them, marking out the line of their heritage, and giving the people of Israel their tents for a resting-place.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 But they were bitter against the Most High God, testing him, and not keeping his laws;
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 Their hearts were turned back and untrue like their fathers; they were turned to one side like a twisted bow.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 They made him angry with their high places; moving him to wrath with their images.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 When this came to God's ears he was very angry, and gave up Israel completely;
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 So that he went away from the holy place in Shiloh, the tent which he had put among men;
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 And he let his strength be taken prisoner, and gave his glory into the hands of his hater.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 He gave his people up to the sword, and was angry with his heritage.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Their young men were burned in the fire; and their virgins were not praised in the bride-song.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Their priests were put to death by the sword, and their widows made no weeping for them.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Then was the Lord like one awaking from sleep, and like a strong man crying out because of wine.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 His haters were turned back by his blows and shamed for ever.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 And he put the tent of Joseph on one side, and took not the tribe of Ephraim;
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 But he took the tribe of Judah for himself, and the mountain of Zion, in which he had pleasure.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 And he made his holy place like the high heaven, like the earth which is fixed by him for ever.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 He took David to be his servant, taking him from the place of the flocks;
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 From looking after the sheep which were giving milk, he took him to give food to Jacob his people, and to Israel his heritage.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 So he gave them food with an upright heart, guiding them by the wisdom of his hands.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
