Psalms 142

1 Maschil. Of David. A prayer when he was in the hole of the rock. The sound of my cry went up to the Lord; with my voice I made my prayer for grace to the Lord.

En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var. Jag ropar till Herran med mine röst, och beder Herran med mine röst.

2 I put all my sorrows before him; and made clear to him all my trouble.

Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före.

3 When my spirit is overcome, your eyes are on my goings; nets have been secretly placed in the way in which I go.

När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går.

4 Looking to my right side, I saw no man who was my friend: I had no safe place; no one had any care for my soul.

Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.

5 I have made my cry to you, O Lord; I have said, You are my safe place, and my heritage in the land of the living.

Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.

6 Give ear to my cry, for I am made very low: take me out of the hands of my haters, for they are stronger than I.

Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige.

7 Take my soul out of prison, so that I may give praise to your name: the upright will give praise because of me; for you have given me a full reward.

För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.