< Psalms 104 >

1 Give praise to the Lord, O my soul. O Lord my God, you are very great; you are robed with honour and power.
Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.
2 You are clothed with light as with a robe; stretching out the heavens like a curtain:
Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.
3 The arch of your house is based on the waters; you make the clouds your carriage; you go on the wings of the wind:
Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;
4 He makes winds his angels, and flames of fire his servants.
Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;
5 He has made the earth strong on its bases, so that it may not be moved for ever and ever;
Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.
6 Covering it with the sea as with a robe: the waters were high over the mountains;
Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.
7 At the voice of your word they went in flight; at the sound of your thunder they went away in fear;
Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8 The mountains came up and the valleys went down into the place which you had made ready for them.
Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.
9 You made a limit over which they might not go, so that the earth would never again be covered by them.
Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.
10 You sent the springs into the valleys; they are flowing between the hills.
Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;
11 They give drink to every beast of the field; the mountain asses come to them for water.
Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.
12 The birds of the air have their resting-places by them, and make their song among the branches.
När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.
13 He sends down rain from his store-houses on the hills: the earth is full of the fruit of his works.
Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
14 He makes the grass come up for the cattle, and plants for the use of man; so that bread may come out of the earth;
Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;
15 And wine to make glad the heart of man, and oil to make his face shining, and bread giving strength to his heart.
Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;
16 The trees of the Lord are full of growth, the cedars of Lebanon of his planting;
Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.
17 Where the birds have their resting-places; as for the stork, the tall trees are her house.
Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.
18 The high hills are a safe place for the mountain goats, and the rocks for the small beasts.
De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.
19 He made the moon for a sign of the divisions of the year; teaching the sun the time of its going down.
Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.
20 When you make it dark, it is night, when all the beasts of the woods come quietly out of their secret places.
Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;
21 The young lions go thundering after their food; searching for their meat from God.
De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;
22 The sun comes up, and they come together, and go back to their secret places to take their rest.
Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.
23 Man goes out to his work, and to his business, till the evening.
Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.
24 O Lord, how great is the number of your works! in wisdom you have made them all; the earth is full of the things you have made.
Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.
25 There is the great, wide sea, where there are living things, great and small, more than may be numbered.
Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.
26 There go the ships; there is that great beast, which you have made as a plaything.
Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.
27 All of them are waiting for you, to give them their food in its time.
Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.
28 They take what you give them; they are full of the good things which come from your open hand.
Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.
29 If your face is veiled, they are troubled; when you take away their breath, they come to an end, and go back to the dust.
Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.
30 If you send out your spirit, they are given life; you make new the face of the earth.
Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.
31 Let the glory of the Lord be for ever; let the Lord have joy in his works:
Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.
32 At whose look the earth is shaking; at whose touch the mountains send out smoke.
Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.
33 I will make songs to the Lord all my life; I will make melody to my God while I have my being.
Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.
34 Let my thoughts be sweet to him: I will be glad in the Lord.
Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.
35 Let sinners be cut off from the earth, and let all evil-doers come to an end. Give praise to the Lord, O my soul. Give praise to the Lord.
Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.

< Psalms 104 >