Psalms 102
1 A Prayer of the man who is in trouble, when he is overcome, and puts his grief before the Lord. Give ear to my prayer, O Lord, and let my cry come to you.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Let not your face be veiled from me in the day of my trouble; give ear to me, and let my cry be answered quickly.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 My days are wasted like smoke, and my bones are burned up as in a fire.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 My heart is broken; it has become dry and dead like grass, so that I give no thought to food.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Because of the voice of my sorrow, my flesh is wasted to the bone.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 I am like a bird living by itself in the waste places; like the night-bird in a waste of sand.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 I keep watch like a bird by itself on the house-top.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 My haters say evil of me all day; those who are violent against me make use of my name as a curse.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 I have had dust for bread and my drink has been mixed with weeping:
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 Because of your passion and your wrath, for I have been lifted up and then made low by you.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 My days are like a shade which is stretched out; I am dry like the grass.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 But you, O Lord, are eternal; and your name will never come to an end.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 You will again get up and have mercy on Zion: for the time has come for her to be comforted.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 For your servants take pleasure in her stones, looking with love on her dust.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 So the nations will give honour to the name of the Lord, and all the kings of the earth will be in fear of his glory:
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 When the Lord has put up the walls of Zion, and has been been in his glory;
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 When he has given ear to the prayer of the poor, and has not put his request on one side.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 This will be put in writing for the coming generation, and the people of the future will give praise to the Lord.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 For from his holy place the Lord has seen, looking down on the earth from heaven;
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 Hearing the cry of the prisoner, making free those for whom death is ordered;
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 So that they may give out the name of the Lord in Zion, and his praise in Jerusalem;
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 When the peoples are come together, and the kingdoms, to give worship to the Lord.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 He has taken my strength from me in the way; he has made short my days.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 I will say, O my God, take me not away before my time; your years go on through all generations:
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 In the past you put the earth on its base, and the heavens are the work of your hands.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 They will come to an end, but you will still go on; they all will become old like a coat, and like a robe they will be changed:
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 But you are the unchanging One, and your years will have no end.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 The children of your servants will have a safe resting-place, and their seed will be ever before you.
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
