Proverbs 8
1 Is not wisdom crying out, and the voice of knowledge sounding?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 At the top of the highways, at the meeting of the roads, she takes her place;
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 Where the roads go into the town her cry goes out, at the doorways her voice is loud:
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 I am crying out to you, O men; my voice comes to the sons of men.
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Become expert in reason, O you simple ones; you foolish ones, take training to heart.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Give ear, for my words are true, and my lips are open to give out what is upright.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 For good faith goes out of my mouth, and false lips are disgusting to me.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 All the words of my mouth are righteousness; there is nothing false or twisted in them.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 They are all true to him whose mind is awake, and straightforward to those who get knowledge.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Take my teaching, and not silver; get knowledge in place of the best gold.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 For wisdom is better than jewels, and all things which may be desired are nothing in comparison with her.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 I, wisdom, have made wise behaviour my near relation; I am seen to be the special friend of wise purposes.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 The fear of the Lord is seen in hating evil: pride, a high opinion of oneself, the evil way, and the false tongue, are unpleasing to me.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Wise design and good sense are mine; reason and strength are mine.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 Through me kings have their power, and rulers give right decisions.
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 Through me chiefs have authority, and the noble ones are judging in righteousness.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 Those who have given me their love are loved by me, and those who make search for me with care will get me.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Wealth and honour are in my hands, even wealth without equal and righteousness.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 My fruit is better than gold, even than the best gold; and my increase is more to be desired than silver.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 I go in the road of righteousness, in the way of right judging:
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 So that I may give my lovers wealth for their heritage, making their store-houses full.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 The Lord made me as the start of his way, the first of his works in the past.
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 From eternal days I was given my place, from the birth of time, before the earth was.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 When there was no deep I was given birth, when there were no fountains flowing with water.
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 Before the mountains were put in their places, before the hills was my birth:
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 When he had not made the earth or the fields or the dust of the world.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 When he made ready the heavens I was there: when he put an arch over the face of the deep:
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 When he made strong the skies overhead: when the fountains of the deep were fixed:
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 When he put a limit to the sea, so that the waters might not go against his word: when he put in position the bases of the earth:
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Then I was by his side, as a master workman: and I was his delight from day to day, playing before him at all times;
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 Playing in his earth; and my delight was with the sons of men.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 Give ear to me then, my sons: for happy are those who keep my ways.
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Take my teaching and be wise; do not let it go.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Happy is the man who gives ear to me, watching at my doors day by day, keeping his place by the pillars of my house.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 For whoever gets me gets life, and grace from the Lord will come to him.
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 But he who does evil to me, does wrong to his soul: all my haters are in love with death.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
