Mark 6
1 And he went away from there, and came into his country; and his disciples went with him.
Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
2 And when the Sabbath day had come, he was teaching in the Synagogue; and a number of people hearing him were surprised, saying, From where did this man get these things? and, What is the wisdom given to this man, and what are these works of power done by his hands?
Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: "Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
3 Is not this the woodworker, the son of Mary, and brother of James and Joses and Judas and Simon? and are not his sisters here with us? And they were bitter against him.
Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?" Så blev han för dem en stötesten.
4 And Jesus said to them, A prophet is nowhere without honour, but in his country, and among his relations, and in his family.
Då sade Jesus till dem: "En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus."
5 And he was unable to do any work of power there, but only to put his hands on one or two persons who were ill, and make them well.
Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
6 And he was greatly surprised because they had no faith. And he went about the country places teaching.
Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
7 And he gave orders to the twelve, and sent them out two by two; and he gave them authority over the unclean spirits;
Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
8 And he said that they were to take nothing for their journey, but a stick only; no bread, no bag, no money in their pockets;
Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
9 They were to go with common shoes on their feet, and not to take two coats.
Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
10 And he said to them, Wherever you go into a house, make that your resting-place till you go away.
Och han sade till dem: "När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
11 And whatever place will not take you in and will not give ear to you, when you go away, put off the dust from your feet as a witness against them.
Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem."
12 And they went out, preaching the need for a change of heart in men.
Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
13 And they sent out a number of evil spirits, and put oil on a great number who were ill, and made them well.
och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 And king Herod had news of him, because his name was on the lips of all; and he said, John the Baptist has come back from the dead, and for this reason these powers are working in him.
Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: "Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
15 But others said, It is Elijah. And others said, It is a prophet, even like one of the prophets.
Men andra sade: "Det är Elias." Andra åter sade: "Det är en profet, lik de andra profeterna."
16 But Herod, when he had news of it, said, John, whom I put to death, has come back from the dead.
Men när Herodes hörde detta, sade han: "Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda."
17 For Herod himself had sent men out to take John and put him in prison, because of Herodias, his brother Philip's wife, whom he had taken for himself.
Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
18 For John said to Herod, It is wrong for you to have your brother's wife.
och Johannes hade då sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru."
19 And Herodias was bitter against him, desiring to put him to death; but she was not able;
Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
20 For Herod was in fear of John, being conscious that he was an upright and holy man, and kept him safe. And hearing him, he was much troubled; and he gave ear to him gladly.
Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
21 And the chance came when Herod on his birthday gave a feast to his lords, and the high captains, and the chief men of Galilee;
Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
22 And when the daughter of Herodias herself came in and did a dance, Herod and those who were at table with him were pleased with her; and the king said to the girl, Make a request for anything and I will give it you.
Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: "Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det."
23 And he took an oath, saying to her, Whatever is your desire I will give it to you, even half of my kingdom.
Ja, han lovade henne detta med ed och sade: "Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike."
24 And she went out and said to her mother, What is my request to be? And she said, The head of John the Baptist.
Då gick hon ut och frågade sin moder: "Vad skall jag begära?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud."
25 And she came in quickly to the king, and said, My desire is that you give me straight away on a plate the head of John the Baptist.
Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: "Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud."
26 And the king was very sad; but because of his oaths, and those who were with him at table, he would not say 'No' to her.
Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
27 And straight away the king sent out one of his armed men, and gave him an order to come back with the head: and he went and took off John's head in prison,
Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
28 And came back with the head on a plate, and gave it to the girl; and the girl gave it to her mother.
och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
29 And when his disciples had news of it, they came and took up his body, and put it in its last resting-place.
Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
30 And the twelve came together to Jesus; and they gave him an account of all the things they had done, and all they had been teaching.
Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
31 And he said to them, Come away by yourselves to a quiet place, and take a rest for a time. Because there were a great number coming and going, and they had no time even for food.
Då sade han till dem: "Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet." Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
32 And they went away in the boat to a waste place by themselves.
De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
33 And the people saw them going, and a number of them, having knowledge who they were, went running there together on foot from all the towns, and got there before them.
Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
34 And he got out, and saw a great mass of people, and he had pity on them, because they were like sheep without a keeper: and he gave them teaching about a number of things.
När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro "lika får som icke hade någon herde"; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
35 And at the end of the day, his disciples came to him and said, This place is waste land, and it is late:
Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
36 Send them away, so that they may go into the country and small towns round about, and get some food for themselves.
Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta."
37 But he said to them in answer, Give them food yourselves. And they said to him, Are we to go and get bread for two hundred pence, and give it to them?
Men han svarade och sade till dem: "Given I dem att äta." De svarade honom: "Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?"
38 And he said to them, How much bread have you? go and see. And when they had seen, they said, Five cakes of bread and two fishes.
Men han sade till dem: "Huru många bröd haven I? Gån och sen efter." Sedan de hade gjort så, svarade de: "Fem, och därtill två fiskar."
39 And he made them all be seated in groups on the green grass.
Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
40 And they were placed in groups, by hundreds and by fifties.
Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
41 And he took the five cakes of bread and the two fishes and, looking up to heaven, he said words of blessing over them; and when the cakes were broken, he gave them to the disciples to put before the people; and he made division of the two fishes among them all.
Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
42 And they all took of the food and had enough.
Och de åto alla och blevo mätta.
43 And they took up twelve baskets full of the broken bits and of the fishes.
Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
44 And those who took of the bread were five thousand men.
Och det var fem tusen män som hade ätit.
45 And straight away he made his disciples get into the boat, and go before him to the other side to Beth-saida, while he himself sent the people away.
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
46 And after he had sent them away, he went up into a mountain for prayer.
Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
47 And by evening, the boat was in the middle of the sea, and he by himself on the land.
När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 And seeing that they had trouble in getting their boat through the water, because the wind was against them, about the fourth watch of the night he came to them, walking on the sea; and he would have gone past them;
Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
49 But they, when they saw him walking on the sea, took him for a spirit, and gave a loud cry:
Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
50 For they all saw him, and were troubled. But straight away he said to them, Take heart, it is I, have no fear.
ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
51 And he went to them into the boat, and the wind went down, and they were full of wonder in themselves;
Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
52 For it was not clear to them about the bread; but their hearts were hard.
ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
53 And when they had gone across, they came to Gennesaret, and got their boat to land.
När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
54 And when they had got out of the boat, the people quickly had news of him,
Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
55 And went running through all the country round about, and took on their beds those who were ill, to where it was said that he was.
och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
56 And wherever he went, into small towns, or great towns, or into the country, they took those who were ill into the market-places, requesting him that they might put their hands even on the edge of his robe: and all those who did so were made well.
Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
