Job 39
1 Have you knowledge of the rock-goats? or do you see the roes giving birth to their young?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Is the number of their months fixed by you? or is the time when they give birth ordered by you?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 They are bent down, they give birth to their young, they let loose the fruit of their body.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Their young ones are strong, living in the open country; they go out and do not come back again.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Who has let the ass of the fields go free? or made loose the bands of the loud-voiced beast?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 To whom I have given the waste land for a heritage, and the salt land as a living-place.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 He makes sport of the noise of the town; the voice of the driver does not come to his ears;
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 He goes looking for his grass-lands in the mountains, searching out every green thing.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Will the ox of the mountains be your servant? or is his night's resting-place by your food-store?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Will he be pulling your plough with cords, turning up the valleys after you?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Will you put your faith in him, because his strength is great? will you give the fruit of your work into his care?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Will you be looking for him to come back, and get in your seed to the crushing-floor?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 Is the wing of the ostrich feeble, or is it because she has no feathers,
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 That she puts her eggs on the earth, warming them in the dust,
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 Without a thought that they may be crushed by the foot, and broken by the beasts of the field?
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 She is cruel to her young ones, as if they were not hers; her work is to no purpose; she has no fear.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 For God has taken wisdom from her mind, and given her no measure of knowledge.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 When she is shaking her wings on high, she makes sport of the horse and of him who is seated on him.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Do you give strength to the horse? is it by your hand that his neck is clothed with power?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Is it through you that he is shaking like a locust, in the pride of his loud-sounding breath?
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 He is stamping with joy in the valley; he makes sport of fear.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 In his strength he goes out against the arms of war, turning not away from the sword.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 The bow is sounding against him; he sees the shining point of spear and arrow.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Shaking with passion, he is biting the earth; he is not able to keep quiet at the sound of the horn;
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 When it comes to his ears he says, Aha! He is smelling the fight from far off, and hearing the thunder of the captains, and the war-cries.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 Is it through your knowledge that the hawk takes his flight, stretching out his wings to the south?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Or is it by your orders that the eagle goes up, and makes his resting-place on high?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 On the rock is his house, and on the mountain-top his strong place.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 From there he is watching for food; his eye sees it far off.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 His young have blood for their drink, and where the dead bodies are, there is he to be seen.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
