Job 32
1 So these three men gave no more answers to Job, because he seemed to himself to be right.
Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
2 And Elihu, the son of Barachel the Buzite, of the family of Ram, was angry, burning with wrath against Job, because he seemed to himself more right than God;
Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
3 And he was angry with his three friends, because they had been unable to give him an answer, and had not made Job's sin clear.
Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
4 Now Elihu had kept quiet while Job was talking, because they were older than he;
Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
5 And when Elihu saw that there was no answer in the mouth of the three men, he was very angry.
Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
6 And Elihu, the son of Barachel the Buzite, made answer and said, I am young, and you are very old, so I was in fear, and kept myself from putting my knowledge before you.
Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
7 I said to myself, It is right for the old to say what is in their minds, and for those who are far on in years to give out wisdom.
Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
8 But truly it is the spirit in man, even the breath of the Ruler of all, which gives them knowledge.
Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
9 It is not the old who are wise, and those who are full of years have not the knowledge of what is right.
Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
10 So I say, Give ear to me, and I will put forward my knowledge.
Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
11 I was waiting for your words, I was giving ear to your wise sayings; while you were searching out what to say,
Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
12 I was taking note; and truly not one of you was able to make clear Job's error, or to give an answer to his words.
Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
13 Take care that you do not say, Wisdom is here; God may overcome him, but not man.
I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
14 I will not put forward words like these, or make use of your sayings in answer to him.
Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
15 Fear has overcome them, they have no more answers to give; they have come to an end of words.
Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
16 And am I to go on waiting while they have nothing to say? while they keep quiet and give no more answers?
Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
17 I will give my answer; I will put forward my knowledge:
Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
18 For I am full of words, I am unable to keep in my breath any longer:
Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
19 My stomach is like wine which is unable to get out; like skins full of new wine, it is almost burst.
Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
20 Let me say what is in my mind, so that I may get comfort; let me give answer with open mouth.
Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
21 Let me not give respect to any man, or give names of honour to any living.
Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
22 For I am not able to give names of honour to any man; and if I did, my Maker would quickly take me away.
Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
