Job 16
1 And Job made answer and said,
Job svarade, och sade:
2 Such things have frequently come to my ears: you are comforters who only give trouble.
Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
3 May words which are like the wind be stopped? or what is troubling you to make answer to them?
När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
4 It would not be hard for me to say such things if your souls were in my soul's place; joining words together against you, and shaking my head at you:
Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
5 I might give you strength with my mouth, and not keep back the comfort of my lips.
Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
6 If I say what is in my mind, my pain becomes no less: and if I keep quiet, how much of it goes from me?
Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
7 But now he has overcome me with weariness and fear, and I am in the grip of all my trouble.
Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8 It has come up as a witness against me, and the wasting of my flesh makes answer to my face.
Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
9 I am broken by his wrath, and his hate has gone after me; he has made his teeth sharp against me: my haters are looking on me with cruel eyes;
Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
10 Their mouths are open wide against me; the blows of his bitter words are falling on my face; all of them come together in a mass against me.
De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
11 God gives me over to the power of sinners, sending me violently into the hands of evil-doers.
Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
12 I was in comfort, but I have been broken up by his hands; he has taken me by the neck, shaking me to bits; he has put me up as a mark for his arrows.
Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
13 His bowmen come round about me; their arrows go through my body without mercy; my life is drained out on the earth.
Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
14 I am broken with wound after wound; he comes rushing on me like a man of war.
Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
15 I have made haircloth the clothing of my skin, and my horn is rolled in the dust.
Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
16 My face is red with weeping, and my eyes are becoming dark;
Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
17 Though my hands have done no violent acts, and my prayer is clean.
Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
18 O earth, let not my blood be covered, and let my cry have no resting-place!
Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
19 Even now my witness is in heaven, and the supporter of my cause is on high.
Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
20 My friends make sport of me; to God my eyes are weeping,
Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
21 So that he may give decision for a man in his cause with God, and between a son of man and his neighbour.
Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
22 For in a short time I will take the journey from which I will not come back.
Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
