< Job 14 >
1 As for man, the son of woman, his days are short and full of trouble.
Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
2 He comes out like a flower, and is cut down: he goes in flight like a shade, and is never seen again.
Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
3 Is it on such a one as this that your eyes are fixed, with the purpose of judging him?
Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
4 If only a clean thing might come out of an unclean! But it is not possible.
Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
5 If his days are ordered, and you have knowledge of the number of his months, having given him a fixed limit past which he may not go;
Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
6 Let your eyes be turned away from him, and take your hand from him, so that he may have pleasure at the end of his day, like a servant working for payment.
Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
7 For there is hope of a tree; if it is cut down, it will come to life again, and its branches will not come to an end.
Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
8 Though its root may be old in the earth, and its cut-off end may be dead in the dust;
Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
9 Still, at the smell of water, it will make buds, and put out branches like a young plant.
Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
10 But man comes to his death and is gone: he gives up his spirit, and where is he?
Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
11 The waters go from a pool, and a river becomes waste and dry;
Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
12 So man goes down to his last resting-place and comes not again: till the heavens come to an end, they will not be awake or come out of their sleep.
Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
13 If only you would keep me safe in the underworld, putting me in a secret place till your wrath is past, giving me a fixed time when I might come to your memory again! (Sheol )
Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol )
14 If death takes a man, will he come to life again? All the days of my trouble I would be waiting, till the time came for me to be free.
Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
15 At the sound of your voice I would give an answer, and you would have a desire for the work of your hands.
Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
16 For now my steps are numbered by you, and my sin is not overlooked.
Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
17 My wrongdoing is corded up in a bag, and my sin is shut up safe.
Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
18 But truly a mountain falling comes to dust, and a rock is moved from its place;
Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
19 The stones are crushed small by the force of the waters; the dust of the earth is washed away by their overflowing: and so you put an end to the hope of man.
Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
20 You overcome him for ever, and he is gone; his face is changed in death, and you send him away.
Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
21 His sons come to honour, and he has no knowledge of it; they are made low, but he is not conscious of it.
Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
22 Only his flesh still has pain, and his soul is sad.
Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.