Job 10
1 My soul is tired of life; I will let my sad thoughts go free in words; my soul will make a bitter outcry.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 I will say to God, Do not put me down as a sinner; make clear to me what you have against me.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 What profit is it to you to be cruel, to give up the work of your hands, looking kindly on the design of evil-doers?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Have you eyes of flesh, or do you see as man sees?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Are your days as the days of man, or your years like his,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 That you take note of my sin, searching after my wrongdoing,
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 Though you see that I am not an evil-doer; and there is no one who is able to take a man out of your hands?
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 Your hands made me, and I was formed by you, but then, changing your purpose, you gave me up to destruction.
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 O keep in mind that you made me out of earth; and will you send me back again to dust?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Was I not drained out like milk, becoming hard like cheese?
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 By you I was clothed with skin and flesh, and joined together with bones and muscles.
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 You have been kind to me, and your grace has been with me, and your care has kept my spirit safe.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 But you kept these things in the secret of your heart; I am certain this was in your thoughts:
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 That, if I did wrong, you would take note of it, and would not make me clear from sin:
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 That, if I was an evil-doer, the curse would come on me; and if I was upright, my head would not be lifted up, being full of shame and overcome with trouble.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 And that if there was cause for pride, you would go after me like a lion; and again put out your wonders against me:
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 That you would send new witnesses against me, increasing your wrath against me, and letting loose new armies on me.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 Why then did you make me come out of my mother's body? It would have been better for me to have taken my last breath, and for no eye to have seen me,
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 And for me to have been as if I had not been; to have been taken from my mother's body straight to my last resting-place.
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Are not the days of my life small in number? Let your eyes be turned away from me, so that I may have a little pleasure,
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 Before I go to the place from which I will not come back, to the land where all is dark and black,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 A land of thick dark, without order, where the very light is dark.
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
