Ecclesiastes 1
1 The words of the Preacher, the son of David, king in Jerusalem.
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 All is to no purpose, said the Preacher, all the ways of man are to no purpose.
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 What is a man profited by all his work which he does under the sun?
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 One generation goes and another comes; but the earth is for ever.
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5 The sun comes up and the sun goes down, and goes quickly back to the place where he came up.
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 The wind goes to the south, turning back again to the north; circling round for ever.
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 All the rivers go down to the sea, but the sea is not full; to the place where the rivers go, there they go again.
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 All things are full of weariness; man may not give their story: the eye has never enough of its seeing, or the ear of its hearing.
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 That which has been, is that which is to be, and that which has been done, is that which will be done, and there is no new thing under the sun.
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 Is there anything of which men say, See, this is new? It has been in the old time which was before us.
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 There is no memory of those who have gone before, and of those who come after there will be no memory for those who are still to come after them.
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 I, the Preacher, was king over Israel in Jerusalem.
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 And I gave my heart to searching out in wisdom all things which are done under heaven: it is a hard thing which God has put on the sons of men to do.
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 I have seen all the works which are done under the sun; all is to no purpose, and desire for wind.
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 That which is bent may not be made straight, and that which is not there may not be numbered.
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 I said to my heart, See, I have become great and am increased in wisdom more than any who were before me in Jerusalem — yes, my heart has seen much wisdom and knowledge.
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 And I gave my heart to getting knowledge of wisdom, and of the ways of the foolish. And I saw that this again was desire for wind.
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 Because in much wisdom is much grief, and increase of knowledge is increase of sorrow.
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
