Ecclesiastes 1
1 The words of the Preacher, the son of David, king in Jerusalem.
Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
2 All is to no purpose, said the Preacher, all the ways of man are to no purpose.
Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
3 What is a man profited by all his work which he does under the sun?
Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
4 One generation goes and another comes; but the earth is for ever.
Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
5 The sun comes up and the sun goes down, and goes quickly back to the place where he came up.
Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
6 The wind goes to the south, turning back again to the north; circling round for ever.
Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
7 All the rivers go down to the sea, but the sea is not full; to the place where the rivers go, there they go again.
Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
8 All things are full of weariness; man may not give their story: the eye has never enough of its seeing, or the ear of its hearing.
Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
9 That which has been, is that which is to be, and that which has been done, is that which will be done, and there is no new thing under the sun.
Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
10 Is there anything of which men say, See, this is new? It has been in the old time which was before us.
Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
11 There is no memory of those who have gone before, and of those who come after there will be no memory for those who are still to come after them.
Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
12 I, the Preacher, was king over Israel in Jerusalem.
Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
13 And I gave my heart to searching out in wisdom all things which are done under heaven: it is a hard thing which God has put on the sons of men to do.
Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
14 I have seen all the works which are done under the sun; all is to no purpose, and desire for wind.
När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
15 That which is bent may not be made straight, and that which is not there may not be numbered.
Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
16 I said to my heart, See, I have become great and am increased in wisdom more than any who were before me in Jerusalem — yes, my heart has seen much wisdom and knowledge.
Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.»
17 And I gave my heart to getting knowledge of wisdom, and of the ways of the foolish. And I saw that this again was desire for wind.
Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
18 Because in much wisdom is much grief, and increase of knowledge is increase of sorrow.
Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
