2 Chronicles 15
1 And the spirit of God came on Azariah, the son of Oded;
Och uppå Asaria, Obeds son, kom Guds Ande.
2 And he came face to face with Asa and said to him, Give ear to me, Asa and all Judah and Benjamin: the Lord is with you while you are with him; if your heart's desire is for him, he will be near you, but if you give him up, he will give you up.
Han gick ut emot Asa, och sade till honom: Hörer härtill, Asa, och hele Juda och BenJamin; Herren är med eder, efter I ären med honom; och när I söken honom, låter han sig af eder finna; om I ock öfvergifven honom, så öfvergifver han ock eder.
3 Now for a long time Israel has been without the true God, and without a teaching priest and without the law;
Men det skall vara många dagar i Israel, att der skall ingen rätter Gud vara; ingen Prest, som lärer; ingen lag.
4 But when in their trouble they were turned to the Lord, the God of Israel, searching after him, he let their search be rewarded.
Och när de omvända sig i sine nöd till Herran Israels Gud, och söka honom, så skall han låta sig finna.
5 In those times there was no peace for him who went out or for him who came in, but great trouble was on all the people of the lands.
På den tiden varder icke väl gångandes dem som ut och in gå; förty det varder ett stort buller öfver alla de som bo på jordene.
6 And they were broken by divisions, nation against nation and town against town, because God sent all sorts of trouble on them.
Ty det ena folket skall slå det andra, och en stad den andra; förty Gud skall förskräcka dem med allahanda ångest.
7 But be you strong and let not your hands be feeble, for your work will be rewarded.
Men I varer tröste, och drager icke edra händer ifrå; ty edart verk hafver sin lön.
8 And Asa, hearing these words of Azariah, the son of Oded the prophet, took heart and put away all the disgusting things out of all the land of Judah and Benjamin, and out of the towns which he had taken from the hill-country of Ephraim; and he made new again the altar of the Lord in front of the covered way of the Lord's house.
Då Asa hörde dessa orden, och Obeds den Prophetens Prophetia, vardt han tröst, och kastade bort de styggelser utu hela Juda land och BenJamin, och utu städerna, som han vunnit hade på Ephraims berg, och förnyade Herrans altare, som för Herrans förhus stod;
9 And he got together all Judah and Benjamin and those of Ephraim and Manasseh and Simeon who were living with them; for numbers of them came to him out of Israel when they saw that the Lord his God was with him.
Och församlade hela Juda och BenJamin, och främlingarna när dem utaf Ephraim, Manasse och Simeon; förty till honom föllo månge af Israel, som de sågo att Herren hans Gud med honom var.
10 So they came together at Jerusalem in the third month, in the fifteenth year of the rule of Asa.
Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månadenom, i femtonde årena Asa rikes;
11 And that day they made offerings to the Lord of the things they had taken in war, seven hundred oxen and seven thousand sheep.
Och offrade på den dagen Herranom utaf rofvet, som de hemtat hade, sjuhundrad nöt, och sjutusend får.
12 And they made an agreement to be true to the Lord, the God of their fathers, with all their heart and all their soul;
Och de trädde uti förbundet, att de skulle söka Herran deras fäders Gud, af allt hjerta, och af allo själ;
13 And that anyone, small or great, man or woman, who was not true to the Lord, the God of Israel, would be put to death.
Och hvilken som icke sökte Herran Israels Gud, han skulle dö, både liten och stor, både man och qvinna.
14 And they made an oath to the Lord, with a loud voice, sounding wind-instruments and horns.
Och de svoro Herranom med höga röst, med rop, med trummeter och basuner.
15 And all Judah was glad because of the oath, for they had taken it with all their heart, turning to the Lord with all their desire; and he was with them and gave them rest on every side.
Och hele Juda fröjdade sig öfver eden; ty de hade svorit af allt hjerta, och de sökte honom af allom vilja, och han lät sig af dem finna; och Herren gaf dem ro allt omkring.
16 And Asa would not let Maacah, his mother, be queen, because she had made a disgusting image for Asherah; and Asa had her image cut down and broken up and burned by the stream Kidron.
Ock satte Konung Asa sina moder Maacha af ämbetet, för det hon stiktat hade uti Miplezeths lund; och Asa utrotade hennes Miplezeth, och sönderslog honom, och uppbrände honom vid Kidrons bäck.
17 But the high places were not taken away out of Israel; but still the heart of Asa was true to the Lord all his life.
Men höjderna vordo icke bortlagda utur Israel; dock var Asa hjerta rättsinnigt, så länge han lefde.
18 He took into the house of God all the things which his father had made holy and those which he himself had made holy, silver and gold and vessels.
Och han lät komma in uti Guds hus hvad hans fader helgat hade, och hvad han helgat hade, silfver, guld och käril.
19 And there was no more war till the thirty-fifth year of the rule of Asa.
Och intet örlig var allt intill femte och tretionde året Asa rikes.
