1 Samuel 7

1 So the men of Kiriath-jearim came and took the ark of the Lord to the house of Abinadab in Gibeah, and they made his son Eleazar holy and put the ark in his care.

Så kommo det folket af KiriathJearim, och hemtade Herrans ark ditupp, och förde honom i AbiNadabs hus i Gibea; och hans son Eleazar vigde de, att han skulle taga vara på Herrans ark.

2 And the ark was in Kiriath-jearim for a long time, as much as twenty years: and all Israel was searching after the Lord with weeping.

Och ifrå den dagen, då Herrans ark kom till KiriathJearim, fördröjde sig tiden, tilldess tjugu år voro förlupne; och allt Israels hus greto för Herranom.

3 Then Samuel said to all Israel, If with all your hearts you would come back to the Lord, then put away all the strange gods and the Astartes from among you, and let your hearts be turned to the Lord, and be servants to him only: and he will make you safe from the hands of the Philistines.

Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I omvänden eder med allt hjerta till Herran, så låter ifrån eder de främmande gudar och Astaroth, och bereder edart hjerta till Herran, och tjener honom allena, så varder han eder frälsandes utu de Philisteers hand.

4 So the children of Israel gave up the worship of Baal and Astarte, and became worshippers of the Lord only.

Så bortkastade Israels barn ifrå sig Baalim och Astaroth, och tjente Herranom allena.

5 Then Samuel said, Let all Israel come to Mizpah and I will make prayer to the Lord for you.

Och Samuel sade: Församler hela Israel till Mizpa, att jag må der bedja Herran för eder.

6 So they came together to Mizpah, and got water, draining it out before the Lord, and they took no food that day, and they said, We have done evil against the Lord. And Samuel was judge of the children of Israel in Mizpah.

Och de kommo tillhopa i Mizpa, och öste vatten, och göto ut för Herranom, och fastade den dagen, och sade der: Vi hafve syndat för Herranom. Och så dömde Samuel Israels barn i Mizpa.

7 Now when the Philistines had news that the children of Israel had come together at Mizpah, the lords of the Philistines went up against Israel. And the children of Israel, hearing of it, were full of fear.

Då nu de Philisteer hörde, att Israels barn voro tillhopakomne i Mizpa, drogo de Philisteers Förstar upp emot Israel. När Israels barn det hörde, fruktade de sig för de Philisteer;

8 And the children of Israel said to Samuel, Go on crying to the Lord our God for us to make us safe from the hands of the Philistines.

Och sade till Samuel: Vänd icke igen att ropa för oss till Herran vår Gud, att han hjelper oss utu de Philisteers hand.

9 And Samuel took a young lamb, offering all of it as a burned offering to the Lord; and Samuel made prayers to the Lord for Israel and the Lord gave him an answer.

Samuel tog ett fett lamb, och offrade Herranom ett helt bränneoffer, och ropade till Herran för Israel; och Herren bönhörde honom.

10 And while Samuel was offering the burned offering, the Philistines came near for the attack on Israel; but at the thunder of the Lord's voice that day the Philistines were overcome with fear, and they gave way before Israel.

Och som Samuel offrade bränneoffret, kommo de Philisteer fram till att strida emot Israel. Men Herren lät dundra en stor tordön öfver de Philisteer på den dagen; och förfärade dem, så att de vordo slagne för Israel.

11 And the men of Israel went out from Mizpah and went after the Philistines, attacking them till they came under Beth-car.

Så drogo Israels män ut ifrå Mizpa, och jagade de Philisteer, och slogo dem allt inunder BethCar.

12 Then Samuel took a stone and put it up between Mizpah and Jeshanah, naming it Eben-ezer, and saying, Up to now the Lord has been our help.

Då tog Samuel en sten, och satte honom emellan Mizpa och Sen, och kallade honom Hjelposten, och sade: Allt härintill hafver Herren hulpit oss.

13 So the Philistines were overcome, and did not come into the country of Israel again: and all the days of Samuel the hand of the Lord was against the Philistines.

Så vordo de Philisteer förtryckte, och kommo intet mer i Israels gränso. Och Herrans hand var emot de Philisteer, så länge Samuel lefde.

14 And the towns which the Philistines had taken were given back to Israel, from Ekron to Gath, and all the country round them Israel made free from the power of the Philistines. And there was peace between Israel and the Amorites.

Så vordo ock de städer Israel igengifne, som de Philisteer dem ifråtagit hade, ifrån Ekron intill Gath, med deras gränsor; dem friade Israel utu de Philisteers hand; ty Israel hade frid med de Amoreer.

15 And Samuel was judge of Israel all the days of his life.

Och Samuel dömde Israel, så länge han lefde;

16 From year to year he went in turn to Beth-el and Gilgal and Mizpah, judging Israel in all those places.

Och for hvart år omkring till BethEl, och Gilgal, och Mizpa. Och när han hade på all denna rummen dömt Israel,

17 And his base was at Ramah, where his house was; there he was judge of Israel and there he made an altar to the Lord.

Kom han igen till Ramath, ty der var hans hus; och dömde der Israel, och byggde der Herranom ett altare.